Kolymbia rock trail

Så klart fick jag som jag ville! Det blev en vandring på berget. Min man sa på vägen dit att det var praktiskt att jag bar en rosa tröja så räddningmanskapet lätt kunde hitta oss. Jag förstår inte varför han är så negativ.  Vi klarade ju klättringen uppför galant. Det var en hel hoper norrmän och vi som klättrade uppför. Norrmännen gick ner när vi gick upp. Min man och jag var helt överens om att någon nedför vandring inte var aktuell för oss. Norrmännen halkade och drattade på ändan nedför. Det var svårare att gå ner än upp.

Förutom norrmännen träffade vi på flera bergsgetter. De var så söta och verkade bo i stengrottor.  Efter en knapp halvtimme var vi uppe på berget. Väl uppe finns det en trappa med 300 trappsteg till en vacker utkikspost. Vi tog oss upp dit också,  fotograferade utsikten och sen gick vi en brant väg nerför. Vägen var cirka en kilometer och bara brant nerför. Jag blev helt slut i benen efter allt "bromsande". Till slut kom vi ner på platt mark och kunde gå tillbaka till hotellet. Sammanlagt blev det en tur om nio kilometer. 

Ser ut som jag sprungit intervaller 🤣🤣

Boktips!

Om du inte har läst Alex Schulmans bok "Glöm mig", så gör det! Jag har aldrig varit en fantastisk av den mannen, men skriva riktigt bra kan han. Den går snabbt att läsa, så det tog bara en eftermiddag i solstolen. 

Jag riktigt känner hur kroppen laddas upp av solskenet, värme, aktivitet och vila. Lägg därtill god mat med mycket grönsaker och frukt. Varje morgon äter jag blodgrape som är fantastiskt god. Min teori är att ju mer frukt man äter desto mindre sugen blir man på sötsaker. Behovet blir mättat av frukt istället. 

Knapp nio kilometer lång promenad

Idag blev det en långpromenad i värmen. Det är alltid kul att utforska omgivningarna. När vi hade gått sex kilometer var vi vid berget som man kan vandra uppför. Min man är inte sugen på att vandra uppför berget på grund av att det är så brant och högt. Men jag är sugen. Vi får se hur det går.