Episk träningsvärk

Lördag och jag vaknar fylld med energi. Redan vid första steget ur sängen känner jag träningsvärken i benen. Hur är det möjligt att tappa så mycket flås och muskler under sex veckor? Jag har ju promenerat i princip varje dag, trädgårdsarbetat flera gånger då jag har suttit på huk i evigheter och rensat ogräs. Det är för mig en gåta hur en liten joggingtur om tre kilometer i maklig takt, kan leda till så grym träningsvärk. Gamla meriter betyder inte ett smack, inser jag. Nya tag med träning krävs med andra ord!

Igår hade jag huvudvärk. Idag avlöser nysningarna varandra och som en god medarbetare blir jag förkyld på en ledig dag. Typiskt! Energinivåerna är ändå på topp, så jag ignorerar snuvan. Stella och jag har en date i eftermiddag och jag ska slå in födelsedagspresenter till Svante och William. Flera julklappar ska också slås in. Förr var det en utmaning att gömma julklappar till tre döttrar. Nu är det än större utmaning att gömma julklappar till sex barnbarn. Gamla hus har för få garderober!

Nu längtar jag efter snö! Ljuset, knarret under skorna, den krispiga luften och allt man kan göra tack vare snön. Mindre än två månader till julafton och snart november, vilket skulle kunna innebära snö. Fortfarande spirar dock grönskan här och där i trädgården. Luktärtor verkar vara tåliga, nya skott spirar för fullt. I och för sig har det knappt varit minusgrader ännu och beviset för milt väder känner jag i form av ett stort, kliande myggbett på vänstra låret. Jag får troligen stå ut med regn och plusgrader ett tag till.