Jag kan verkligen hålla med om att jag har en intim eller jag skulle nog heller kalla den "privat kropp". När jag är ledig vill jag inte sminka mig ens med mascara. Helst går jag i bekväma kläder och har håret i tofs. Den sociala kroppen (eller jag skulle nog kalla den för "officiell") visar jag framförallt i jobbet. När jag arbetar tänker jag mycket på vilka kläder jag har och vilka signaler jag vill sända ut. För mig är det viktigt att människor känner att de kan lita på mig, att jag kan hjälpa dem. Naturligtvis vet jag inte om jag har de "rätta kläderna" på mig för att ge det intryck jag har tänkt. Men jag vet vad jag aldrig skulle sätta på mig för kläder och smycken på jobbet. Jag skulle aldrig ha kortkort kjol, djupt urringade toppar eller haremsbyxor. Jag vill inte ha stora "blingiga" smycken på mig.
Vi med "vanliga kroppar" borde lägga upp bikinibilder, eftersom det inte händer så ofta. Istället är det de tränade, smala som lägger upp bilder. Många gånger skapar bilderna ångest. Man jämför sig själv med bilderna på tränade kroppar och tycker inte att man själv duger. Man är aldrig så dömande och sträng mot någon annan, som man är mot sig själv.
När mår man bäst, i den intima eller sociala kroppen? Jag tycker det är himla skönt att bara vara och se ut hur jag vill. Samtidigt är det roligt att klä upp sig ibland. Lyckas jag hitta rätt kläder, kan jag känna ett ökat självförtroende.
Bilderna är tagna av min syster Petra i somras på Rhodos. Jag är inte förtjust i att visa mig i bikini. Det är också jobbigt att se mig själv i bikini på bild. Känslan är ungefär som när spelar in sig själv när man talar. Jag får påminna mig om att alla hör mig prata dagligen och alla ser min kropp dagligen också...
![]() |
Lägg till bildtext |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar