Åldrande och kroppens funktioner

Vilken härlig kväll det här var! Vindstilla och fåglar som kvittrar. Jag rensade gräs och funderade på allt och ingenting. Det blev en hel del huksittande och hackande. Så nu är jag skönt öm i övre ryggmusklerna och fingrarna.

En sak jag funderade på är hur min kropp har förändrats genom åren. Fortfarande känner jag mig som starkast nu och tror jag var som svagast när jag var 31-36 år och pluggade på universitetet. Minns att jag satt hela dagarna och pluggade. Rörde mig minimalt den perioden.

Runt 40-45 års åldern kom stelheten. Plötsligt stapplade jag fram när jag suttit still i soffan och skulle gå. Fotlederna var stela och ont i knäna fick jag när jag tränade karate. När jag var 46 började jag promenera regelbundet. Sen la jag till simning och därefter gruppträningar. Gradvis försvann stelheten. Kanske var det hormonerna som gjorde mig stel alternativt mjuk. Det kan också vara styrketräningen som hjälpt till. Tre år har jag tränat med skivstänger nu och jag gillar det fortfarande skarpt.

Under åren har jag haft återkommande besvär med nacken, höger axel och höger höft. Ibland känns det som min högra sida är en skitsida. Nacken har varit problemfri rätt länge nu. Just nu klarar höften belastning i form av promenader, cykling och sittande. Jag upplever att den blir bättre av bålträning, så det måste jag fortsätta med. Axeln är som den är. Den får sällan möjlighet att vila, eftersom jag grejar med än det ena än det andra. Bänka går bra oavsett, tack och lov!

Jag är glad för varje dag jag kan röra mig som jag vill och känna mig stark. Det är inget jag tar för givet.