Hemlighetsmakeri och pyssel

Idag har jag haft riktigt roligt med förberedelser inför Steffanie och Albins bröllop. Dessutom har jag slagit in födelsedagspresenter till Lovisa, så svetten lackade. Jag har beställt ett gulligt tyg från Olssons tyger, som jag ska sy påslakan till dockspjälsängenjag köpt på loppis.  

I natt sov jag som en stock och vaknade pigg som en lärka och var bara lite yrslig. Humöret blev på topp direkt. Bra sömn i kombination med mindre yrsel är allt som behövs. Vädret är underbart och det blir man också glad över. Fortfarande blommar en hel del blommor i trädgården och citronerna växer.

Citronerna är så gröna att de är svåra
att se bland bladen.

Två dagar på Loka Brunn

Torsdag och fredag har vi med jobbet varit på Loka Brunn. Vi har haft det mycket trevligt och roligt. Det är fina omgivningar där och vädret var toppen med sol och värme. I eftermiddags lyssnade vi bland annat på Nour El-Refai som berättade om sina erfarenheter av skolan. Det var tänkvärt och berörande. Nu är jag verkligen glad över att det är fredag och helg. Jag ska vila och slappa så mycket som möjligt!

Torsdagens outfit 

Vilken härlig dag!

Idag hade vi en kick-off på jobbet. Vi åt en härlig frukost i lugn och ro. Sen pratade vi om våra mål för läsåret och vilka insatser vi ska göra för att nå dem. Sen fikade vi och gjorde samarbetsövningar som ledde till många skratt. Vi har verkligen haft en toppendag idag!

Igår bakade jag en smulpaj med rabarber. Den blev lyckad. Först skalar jag rabarbern och hackar den i bitar. Sen lägger jag bitarna i en ugnfast form. Jag sockrar och häller på lite vatten. Sen skjutsar jag in den i ugnen och där får den stå i 225 ° medan jag gör pajdegen. Jag häller i så mycket mjöl som jag tror behövs för att täcka rabarbern. Sen tillsätter jag rörsocker. Jag brukar ta ganska mycket, säkert 1 dl. Sen tillsätter jag så mycket smör som behövs för att degen ska bli smulig. När jag har fått degen i den konsistens jag önskar, tar jag ut rabarbern, som nu blivit lite mjuk, täcker den med pajdeg och låter den stå 20 minuter i 225 °. Pajen blir crunchig av rörsockret och det är himla gott, tycker jag. 

Vaniljsås måste man ju ha till

Dagens outfit

Bittra människor är inte roliga!

Det finns stunder i livet när något skaver. En orättvisa, ett svek, ett beslut vi inte fick påverka, en relation som inte blev som vi hoppades. Bitterhet kommer smygande, nästan omärkligt kanske för den som är drabbad, lite tydligare för oss vid sidan av. Bitterheten binder personen till det förflutna, till gamla händelser. Det kan vara årtionden sen något hände. Personen ältar, upprepar samma sak om och om igen. Bitterheten gör personen vaksam och att hen tolkar världen genom ett filter av misstro. För varje gång personen håller fast vid att någon eller något har gjort hen illa, håller personen samtidigt fast vid en version av sig själv som inte går att förändra. Människor som önskar andra olycka, som möter dem de är bittra på med knutna nävar, måste bli oerhört dränerade.

Tänk vad energi det slukar att hela tiden upprepa, älta och att inte kunna befria sig från dess grepp. Man behöver inte förlåta, inte glömma - men man kan lära sig något av det som har hänt, eller i alla fall försöka lära sig något och GÅ VIDARE! Det måste vara oerhört svårt att känna glädje, nyfikenhet, hopp, lugn och att se framåt och inte hela tiden bakåt. När du släpper bitterheten kan du agera framåt, fatta beslut, påverka din framtid. Utan rastret av bitterhet, kan personen se på situationen nyktert och skilja mellan vad som faktiskt hände och hur det kändes, vilket ger mindre drama.

Att inte vara bitter är att vara hel!

Det ljusnar

 Idag har jag haft en toppendag på jobbet. Min vapendragare och jag har skrattat så att tårarna rann. Tack och lov att jag vågade ta steget och byta jobb i våras. Så kul som jag har nu på jobbet, har jag inte haft på flera år. Vi är 39 personer på vår arbetsplats och det är alltid någon av dem som får mig att skratta om dagarna.

Nu känner jag mig verkligen på bättringsvägen också. "Bilden" skakar inte längre lika häftigt när jag promenerar och jag har kunnat jogga vid övergångsställ utan några svårigheter. jag kan växla med blicken från att titta var jag sätter fötterna till att blicka längre fram. Jag kan kika åt ena sidan utan att gå som lutande tornet i Pisa. Under långa stunder på jobbet glömmer jag bort att jag har yrsel. Locket i höger öra börjar också släppa lite. Röster jag hör är inte längre i Kalle Anka version, utan låter som de ska. Kanske slipper jag varaktig hörselnedsättning, om jag har tur. Annars får jag bära hörapparat, det gör inte mig något.

Idag har jag pratat med alla tre döttrarna i telefon och min syster har varit här på besök. Det är inte vanligt att jag under en och samma dag talar och träffar alla. Familjen <3 betyder enormt mycket! Snart fyller Sara och Simon 40 respektive 30 år och det ser vi fram emot. Tänk att det är 40 år sedan jag blev mamma för första gången. Det är inte klokt vad tiden går!

Sofie som fotograferat  mig i augusti 2015.
På den tiden hade jag rött hår.

Här är det jag som har fotograferat Sofie.
På den tiden hade hon mörkt hår

Helgen

 Igår hade systrarna med kompisar möhippa för Steffanie. De såg ut att ha det riktigt roligt. Efter flera veckors planerande och hemlighetsmakeri, känns det extra kul att det blev så lyckat. Nu är det inte långt kvar till bröllopet.

Idag har jag tagit en långsam promenad tillsammans med Kinna. Vi möttes på spåret och tog ett varv och sen följde hon med mig hem och fikade. Det blev drygt 4 kilometer och längdrekord för mig under de här tre veckorna. Dessa tre veckor känns som tre månader. Tiden segar sig fram och jag tycker allt jag gör går segt som sirap. När jag städer får jag en chock över hur lite jag hinner eftersom allt går i snigelfart. Men jag har bakat bullar och blåbärskaka idag tillsammans med Lovisa.

I morgon är det andra arbetsveckan efter semestern och fler kollegor kommer tillbaka. Jag planerar att promenera till och från jobbet i morgon. Det gäller att starta i tid, så jag inte kommer för sent nu när jag går i snigeltakt...

📸 Sofie

📸 Sofie 

📸 Sara 

📸 Sara

📸 Sara

📸 Sara

📸 Sara

📸 Sara

Tjugo frågor och svar

1. Vem litar du på? 
Alla i min familj!

2. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Min mellersta dotter Sofie.

3. När grät du senast?
Det var när jag läste boken "Promise me sunshine" av Cara Bastone, en mycket bra bok.

4. Vilken var den senste appen du laddat ner?
Sveriges Radio - jag lyssnar på flera poddar där.

5. Vem eller vilka saknar du?
Jag saknar mina föräldrar som inte lever längre.

6. Om du inte jobbade inom skolan, vad skulle du då jobba med?
Min dröm som ung var att arbeta som journalist, men jag skulle kunna tänka mig att jobba inom vård och omsorg.

7. Har du varit olyckligt kär?
Nja, kanske mer olyckligt förälskad när jag var tonåring.

8. Vilket viktigt råd skulle du ge dig själv som nybliven förälder?
Lita på dina instinkter och var inte så orolig! Njut av tiden med barnen, vips så är de vuxna och har inte tid med dig!

9. Vad är det första du ser när du möter en för dig ny människa?
Ögonen är det första jag ser. Jag tycker man ser om en människa har snälla, humoristiska, empatiska ögon.

10. Favoritsysselsättning 
Jag äslskar att läsa, tycker om att fixa i hem och trädgård och att umgås med familjen.

11. Drömresmål?
Jag har faktiskt inget drömresmål. Så länge jag har med mig någon från familjen, hänger jag med överallt :)

12. Vilken var den senaste filmen du såg?
Mamma Mia The Party älskar musikaler!

13: Svensk favoritartist?
Åh, vad svårt att välja! Molly Sandén är bra.

14. Favoritfärg på kläder?
Jag har nog mest blått

15. Favorit tv-program
Älskar alla program där de snickrar och renoverar men de norska stugfixarna är mina absoluta favoriter. Jag kika på också på Bäst i test och så gillar jag engelska kriminalserier.

16. Favoritförfattare
Katherine Center, Mhairi McFarlane, Alison Espach, Rebecca Yarros

17. Vad är det bästa med att vara gift 
Alltså, min man lagar världens godaste mat, han är väldigt snäll, omtänksam och jävligt bra i sängen! Det är också skönt att dela både glädje och bekymmer med sin bästa vän.

18. Hur viktigt är det med vänner?
Jag har fyra riktigt nära vänner och två av dem har jag känt sedan vi var barn och de andra två i tjugo år. Tiden går fort när man har roligt. Det viktiga med vänner är att man har ett utbyte, att man lär av varandra. Mina vänner är väldigt viktiga för mig, men vi har alla mycket runt oss med barn, barnbarn. Som tur är, är det lätt att ta kontakt, att träffas även om det går lång tid mellan ibland.

19. Vad tror du att dina barn tänker om dig?
Jag tror de på sista tiden har blivit lite påminda om att jag börjar bli gammal, men att jag fortfarande är någon att räkna med. Jag tycker om att höra dem berätta om sina jobb, så förhoppningsvis tänker de att jag är bra på att lyssna och peppa dem.

20. Tänker du någonsin på döden?
Javisst, jag är i grund och botten en hypokondriker som alltid tror det värsta om varje symptom jag har. Men jag tycker jag så här långt har haft ett fantastiskt liv. En fin och bra man gifte jag mig med. Jag som aldrig skulle ha barn fick tre underbara tjejer. Jag som aldrig i livet skulle plugga vidare, har läst tre yrkesexamen på universitet. Jag har älskat att bo på landet och älskar att bo där vi bor nu. Våra sex barnbarn gör att jag känner mig rik. Mitt nya jobb älskar jag. Så jag är äckligt nöjd över mitt liv och ibland tänker jag att jag kanske har det för bra och nu kan jag få en dödlig sjukdom och så är det slut på livet.