Konsten att vila

Det går inte att bara skrapa och måla hela dagarna. Rörelserna blir för monotona, armarna blir helt utslitna och dessutom blir det tråkigt. Men det är en utmaning att vila, när man hela tiden ser vad som behöver göras. Fast just nu är jag hjälpt av att jag inte har en längre stege förrän på måndag. Innan jag har den, kan jag inte slutföra målningen.

Igår ägnade jag mig åt trädgårdsarbete. Jag krattade alla smågrenar och äpplen efter nedsågningen av äppelträden. Sen klippte jag gräset och rensade i grusgången. Man blir aldrig arbetslös när man har hus och trädgård. Det är liksom det som är grejen. Jag njuter av trädgården när jag jobbar i den. Det är min avkoppling och jag kan hålla på många timmar i sträck.  Syrran läste någonstans att människor som trädgårdsarbetar, lever längre. Det förvånar mig inte om det är så. Dels får man motion när man håller på och man håller igång musklerna. Dels känner man tillfredsställelse när uppgifter blir färdiga. Man kan ju också vara kreativ och konstnärlig. 

Idag har vi träffat småtjejerna och lekt. Vi var i en lekpark och så hade vi picknick i trädgården med dockorna. Precis som min mamma hade med mina döttrar när de var små. Det behövs inte mycket för att roa tjejerna. Som vanligt plockades det smultron, hallon, vinbär och jordgubbar. Snart är krusbären mogna också.

Bland jordgubbarna växer blommor som
spridit sig från förra året

Det dissikerade äppelträdet.

Idag har jag, skrapat, slipat och målat
övervåningens större fönster och foder. 

Det andra kraftigt beskurna äppelträdet.
Får se om det överlever behandlingen...