Att testas för Covid

 Eftersom jag fortfarande är snuvig, men pigg fick jag testa mig för Covid idag. Det var smidigt att anmäla sig via 1177. När jag kom dit, var vi flera personer som väntade utomhus. Sammanlagt var vi nio stycken under den tid jag stod där. Jag var tidig förstås. En irriterande vana, då jag ofta får vänta på grund av det. Jag märkte att det tog olika lång tid för den som var inne och tog prov. 

När jag kom in, fick jsg sätta mig vi ett uppdukat bord med skriftliga instruktioner framför mig. Jag uppmanades att läsa. Efter första meningen, gjorde jag som det stod och bröt förpackningen till pinnen som man ska föra upp i näsan.  Jag ombads hosta och därefter gurgla med vatten som fanns i en kopp. Självklart svalde jag en del av vattnet innan jag hörde att jag skulle spotta ut det i en liten pappkopp. Sen hällde jag över det i ett provrör. Därefter kom min fasa, att föra upp stickan i näsan. Långsamt, Långsamt förde jag upp den tills sköterskan sa att det räckte, då drog jag snabbt ut den. Men det skulle jag inte gjort, då den skulle ha snurrats några varv i näsan. Sköterskan tappade tålamodet med mig och fixade det på några sekunder. Sen fick jag placera stickan i provröret och röra om. Därefter fick jag sprita händerna, provröret och sätta fast en etikett på det. 

Så var det klart och nu väntar jag på ett negativt resultat så jag får jobba igen.  Härlig dag att vara hemma i karantän ändå. Solen sken och jag rensade lite ogräs, putsade ett par fönster. I morgon är det september, vilket är svårt att tro i det härliga vädret. 

När drömmar moderniseras

 När jag var liten, åkte vår familj flera somrar i rad till Småland, Åslemåla. Världens idyll och en dröm för ett barn som bodde i villakvarter. Vi bilade alltid dit. Mamma och pappa höll hemligt när vi skulle åka, eftersom de inte orkade med vårt tjat. Som jag minns det, väckte de oss galet tidigt, typ vid fyratiden på morgonen och sa: nu är det dags att åka. Smart drag! Dels var det minimalt med trafik, dels (säkert den viktigaste faktorn) var vi trötta och somnade om i bilen. 

På den tiden besprutade bönderna sina gärden. Kanske var det konstgödsel, eller så var det bekämpningsmedel av något slag. Ett år såg vi ett besprutningsplan och plötsligt kom det ner mot oss och precis över vår bil. Vi skrek (ja inte pappa, han var för cool för det) och trodde planet skulle krasha in i oss. Jag minns det som att det var otroligt nära oss. 

Efter den händelsen har jag drömt oräkneliga gånger om helikoptrar som jagar mig. Jag är på övervåningen  i mina föräldrars hus och helikoptern är utanför fönstret. Jag pressar mig mot väggen, försöker gömma mig. 

Det händer aldrig något mer. Jag antar att det är en variant på den klassiska "jaga-drömmen" som jag kan få när jag är stressad. Det lustiga är att drömmen har moderniserats i år. Nu är det inte längre en helikopter som jagar mig, utan en drönare. Det känns ju otäckt realistiskt, särskilt som jag ser dessa drönare lite då och då. Förutom att det är en drönare istället för helikopter, så befinner jag mig inte längre i mina föräldrars hus, utan i mitt eget. Fast det är på övervåningen och i hallen, precis som i deras hus.

Lustigt i alla fall vilka spratt ens hjärna kan spela en. 

Telefonsamtal och bränt socker

 När jag ändå var hemma i förkylning tyckte jag att jag kunde koka vinbärssaft. En lite lagom ansträngande sysselsättning då det mesta sköter sig självt, tänkte jag. Drygt sex kilo bär kokades upp och silades av. Därefter tillsatte jag socker och väntade på att det skulle koka upp igen. 

Samtidigt ringde en kollega. Vi pratade om ditt och datt. Jag gick ut i hallen till mina utlästa böcker som låg i en nätt hög. Problemet för mig är att jag konsumerar många böcker per månad och vill inte spara dem. Vi har ingen bokhylla ens. Så jag började läsa högt för kollegan på baksidan av ett par böcker i hopp om att kunna ge bort dem.

Plötsligt hör jag ett fräsande ljud och jag stirrar förvirrat upp och inser att saften kokat över. Kvickt drar jag bort grytan och samtidigt börjar brandvarnaren tjuta. Samtalet avslutades hastigt och jag tänkte "varför kan jag aldrig minnas att jag ALDRIG ska lämna spisen när jag har lagar mat, bakar eller dylikt?!" 

Sen var det ett elände att få bort allt bränt socker från spishällen. Med saknad tänkte jag på de gamla hederliga spisplattorna som man kunde gnugga med stålull. Här fick jag gå på med rakbladsskrapan, speciellt medel (dränka hällen i omgångar) och det tog evigheter innan allt det brända var borta.

Nästa dilemma var att jag kokat mer saft än jag hade flaskor. Gamla återförslutningsbara spritflaskor diskades men trots dem, blev det saft över. Till slut hällde jag upp det i en tillbringare och satte gladpack över. 

Den där saften som skulle vara smidig att koka...

Nu är det förkylt

Igår cyklade jag hem så himla nöjd över att jag minskat cykeltiden till och från jobbet med flera minuter. Ikväll ska jag träna, tänkte jag glatt. Men när jag kom hem somnade jag i fåtöljen, trots att tre personer konverserade med varandra i rummet. Det kändes som en plåga att hålla mig vaken. Strax före klockan 20 släckte jag lampan och somnade tvärt. 

När jag vaknade klockan fem efter nio timmars sömn, var jag förkyld. Ont i öronen, snuva och tryck över pannan, plus att jag kände mig orkeslös. Så jag har varit hemma idag. Jag har sett på en serie och sovit ännu mer. Nu känner jag mig lite piggare. De senaste två veckorna har jag bränt ljuset i båda ändar: gått upp vid fem, varit på jobbet i 9-10 timmar, varit uppe sent. Inte bra alls, så nu måste jag skärpa mig lite och lägga mig tidigare om kvällarna. 

Men det tar emot att lägga sig när vi har så ljuvliga kvällar nu. Fortfarande är det inte helt mörkt vid niotiden på kvällen och det är underbar temperatur. Jag älskar den här tiden, när det mörknar lite och man tar på sig en stickad tröja för att hålla sig varm.

Här kommer några foton jag tog en morgon när dimman låg som slöjor på sjön.

Lite om helgen

 Lördagen startade med loppisbesök och fika med Sofie och Nova. Sen var vi och kikade på en potentiell sommarstuga. Men den stugan blir det inget med, därför att det tydligen ska finnas iglar i sjön. 

På eftermiddagen kom Nova och stannade över natten. Vi plockade blåbär, smultron, äpple och några hallon. Under en timme åt hon bär eller frukt konstant. Så passade vi på att leka med alla dockor, när inte storasyster var med och styrde upp. 

Idag på förmiddagen skjutsade vi hem Nova och sen åkte vi och tittade på ännu en sommarstuga. Det blir inget med den heller, eftersom vi är rörande överens om att den är för långt bort.

Under eftermiddagen grävde jag bort en mängd hallonplantor. Vi har alldeles för mycket hallon i vår trädgård. Nu börjar jordgubbarna att sprida sig också. En dryg timme höll jag på och slet. Det blev riktigt bra, men som vanligt har jag inga bilder. Jag är en mästare på att gå utan mobil. 

Vandring på Åsjöleden

 Ikväll var Katta och jag på en magisk vandring på Åsjöleden. Solen sken och det var vindstilla. Stigen slingrade sig nära vattnet och när vi kom till en liten strand blev vi lite ledsna över att vi inte hade badkläder med oss. 

Den här kvällen och vandringen kommer jag minnas länge! 

De första två veckorna

 Efter semestern har de första två veckorna gått jättebra! Energin har varit hög, även när jag kommit hem. Detta trots att jag börjat många mornar före klockan sju. Den här veckan är jag däremot helt klubbad, när jag kommit hem. Ikväll somnade jag nästan sittande efter kvällsmaten. Ögonlocken blev tyngre och tyngre, mina svar på tilltal allt mer enstavigt.

Trots trötthet tog jag mig till gymmet. När någon väntar på en, måste man ju skärpa sig. Sofie och jag tränade bröst press, axelpress, rodd, good mornings, knäböj och crunches. Så gott som alla muskelgrupper fick sig en omgång. Bra att träna ett helkroppspass för att väcka kroppen till liv. 

Nu ska jag lägga mig och sova. Äntligen är det lite svalare ute också!

Min helg i bilder

 Den här helgen har vi umgåtts med barn, barnbarn, David och så barnens kusin; Simon. Ungarna brukar säga att han är "brother from another mother" . Vi åt mat, spelade kubb och pratade i den ljumma sommarkvällen. 

Jag har fyndat en söt byrå och två stolar till lekstugan. De orangea plaststolarna som jag ställde på takterrassen, är jag extra nöjd med! Jag fyndade ett par hattar också, som jag gjorde hattstugor av och placerade små briodockor i. Det var uppskattat av Stella. 

Idag har barn och barnbarn också varit här. Stella lekte på takterrassen. Nova, William och Stella badade i omgångar. 

Yes, yes, yes!

 Lärarna fick sina scheman idag och ingen kastade ägg på oss två schemaläggare, tack och lov! Jag var så spänd, att det tog mig flera timmar att faktiskt inse att det bara var två lärare som hade synpunkter. När jag väl insåg det, blev jag närmast yr av lättnad. Först då förstod jag hur jag hade spänt mig och varit beredd på kritik. Puh! 

Möjligen var det tacksamhetsendorfiner som gjorde mig extra uppspelt idag när jag kom hem. Min man skrattade åt mig när jag trummade med händerna efter kvällsmaten och bad honom köpa lasyrfärg åt mig. Medan han gjorde det klippte jag ner tre buskar och två ungträd. 

Sen laserade jag trappan med stenplattor i. Ärligt talat är det fruktansvärt tråkigt att måla räcken, trappor och annat "pillrigt". Jag gillar att måla husväggar med rejäla penseldrag som leder till att jobbet snsbbt blir klart. Sånt här måleri, där man måste hålla tungan rätt i munnen för att inte kladda bredvid, är oerhört tråkigt. Man skulle tro att det går snabbt att måla trappan, men det tog 1,5 timme. Ja, sen vattnade jag. Just nu doftar lavendeln underbart som jag har lite varstans i trädgården. Perfekt att det doftar när man går runt! 

Rekordkort gympass

 Inatt sov jag för få timmar. Jag låg och skruvade på mig och tänkte "nu kunde jag ha läst i min bok istället för att ligga här". Så irriterande att inte somna direkt, som jag alltid brukar göra. Men det gick ändå bra att jobba och när jag kom hem, läste jag i boken tills det var dags att åka till gymmet. 

Då slog den stora tröttheten in. Tur Sofie skulle möta upp mig, annars hade jag skippat träningen. Hon var inte svårövertalad, när jag frågade "vi kör ett kort pass idag va?". Hon hade ätit för dåligt under dagen och var trött på grund av det. 

Så vi gjorde köhöga kabeldrag med rep, marklyft och bänkpress. En del brukar hurtigt utropa "man ångrar aldrig ett träningspass" och det gör jag inte. Men det blev ju verkligen ett reducerat pass. 

Vädret är ju bara helt underbart!

 Det spelar ingen roll att vi jobbar nu, vi njuter av värmen om kvällarna. Helst vill jag aldrig gå in. Snart blir det tid för höstrusk och läsning i fåtöljen.  Det gäller att njuta av varje minut nu.

Min man lagar mat och jag njuter av lugnet och kopplar av utomhus. Efter maten ska jag vattna mina blommor.

Plötsligt händer det!

 Jag! Den här veckan fick jag äntligen till tre träningspass. Det blev ett pass i utegymmet hemma. Så skönt att slippa åka någonstans och bara gå ut och köra på. Jag värmde upp axlar och rygg med gummibsnd. Jag vet inte om det gör någon nytta, men jag försöker göra som man ska. Sen blev det bänkpress,  skivstångsrodd, plankan, hängande knäuppdrag, uppkliv, draken, tåhävningar. Drygt 40 minuter tog passet. 

Så, den här veckan har jag fått ihop tre pass med vikter, åtta cykelturer, fyra promenader. Nästan åtta timmar har jag varit fysiskt aktiv och då har jag inte räknat med simturen Sara och jag tog igår. En toppenvecka när det gäller fysisk aktivitet med andra ord. 

Att bli bjuden på mat

 Ikväll blev vi bjudna på mat hos Sofie och David. Så skönt att få gå bort och sätta sig vid dukat bord! Inte för att jag lagar mat särskilt ofta. Men jag uppskattar verkligen att bli bortbjuden. Lyxigt att bli bjuden på mat två kvällar i rad! David grillade och det var som vanligt supergott!