Sista träningspassen för i år

Igår eftermiddag  sprang jag min sista joggingtur för i år. I morse styrketränade Kinna och jag årets sista gympass. Drygt 40 minuter tränade vi rumpa, ben, rygg, mage och marklyft. Vi körde på i ett snabbt tempo, men noggrant. Stundtals flåsade vi rätt rejält, eller pustade av ansträngning. Kinna fick uppmana mig att andas. När jag tar i rejält har jag en ovana att hålla andan. Så det är väl när mitt ansikte blir tomatrött, hon ser att jag inte andas. 

Efteråt åt vi frukost hemma hos oss. En bra start på helgen och bra träningsavslut på året.

Best nine 2022

De nio mest gillade bilderna på mitt Instagram under 2022 ser du nedan. De illustrerar mycket av det viktigaste i mitt liv: min familj där mina barn har huvudrollerna. Blåbären är plockade i vår trädgård där jag tillbringar en hel del tid. Min syster och hennes familj är oerhört viktiga för mig. Kinna, min äldsta vän. Hela 47 år har vi varit vänner och gemensamt tagit oss igenom både roliga och riktigt utmanande händelser. Även om vi inte ses ofta, vet vi att vi har varandra.

Den oväntade klädda granen mötte jag under en joggingtur. En träningsform jag tog upp igen under 2022.

Året 2022 har varit ett fint år, även om det avslutades med bottenlös sorg och oro. 

Lunch och mysig eftermiddag

Idag blev jag bjuden på lunch av bästa syrran. Hon bjöd på tacos och öl. Vi uppdaterade varandra om det senaste och bara satt och myste. Deras renoverade vedspis värmde gott där vi satt. 

En annorlunda fördrink med smak av polka

Supergod efterrätt med saltlakritsglass,
jordgubbar, grädde och kolasås. Mums!

Lata mellandagar med avbrott för träning

Visst är det skönt att inte göra någonting, men jag blir väldigt snabbt uttråkad. Så idag gav jag mig iväg på en joggingtur. Herregud vad isigt det är överallt! För att få lite bättre underlag, joggade jag runt en fotbollsplan. Underlaget blev halkfritt, mjukt och väldigt tungjobbat. Pust! Efteråt kände jag mig upprymd av flera orsaker: dagsljuset, att ha fått upp pulsen en stund och att ha klarat hela rundan utan att ens halka till.

Efteråt åt jag risgrynspudding med lingonsylt, så himla gott! 

Barnvakt och mellandagsrea

Idag har syrran och jag varit barnvakter till William i Örebro. Vi åt lunch med dem och sen passade vi på att gå på stan och mellandagsrean. Vilket härligt väder vi hade! Solen sken och vi fick vårkänslor. Så skönt att vi går mot ljusare dagar!

Throw back five years

För fem år sedan hade jag ont i nacken. Jag minns inte vad jag hade gjort, men smärtorna gjorde att jag hade träningsuppehåll. För fem år sedan idag, var Sara och jag på en skogspromenad. Vi var båda rödhåriga på den tiden. Det var uppenbarligen inte ens en gnutta snö det året på annandagen. Men vi hade snö innan julhelgen. 

Löptur avklarad

Idag var det dags för en tur igen. Jag har sällan en plan för löpningen nu. Det är vinter, det är kallt och ofta mörkt. Så jag bara känner efter hur det känns och kör efter det. Ikväll blev det en tur på 6,5 km. Det kändes helt ok. Till våren kommer jag att planera löpturerna bättre.

Julfirande

Hela familjen samlades på julafton och för första gången på flera år, var även mina svärföräldrar med. De brukar annars komma på juldagen. Vi hade som vanligt en mysig och lugn jul. Vi åt julmat, tomten kom och barnen pysslade med pärlor. 

William 3 år

Idag fyller William 3 år! Galet att han redan är så stor. Han kan prata tvåordsmeningar, räkna till 100 och rabbla alfabetet. Han är tvåspråkig och blandar ibland svenska och engelska. Han älskar bilar, motorcyklar och flygplan, men leker också med dockor. Han tycker mycket om att vara utomhus och vill gå långa sträckor själv. Hans favoritperson är hans mamma. Katter är hans favoritdjur, men han gillar alla djur. 

Grattis älskade William!

Äntligen känns löpningen bra!

Under en lång tid har löpningen känts jobbig. Det har känts som jag har fått kämpa för vartenda steg. Ibland har det varit flåset, ibland har det varit tunga ben. I söndags var jag snuvig, i måndags hade jag ont i halsen. Igår var jag fortfarande snuvig och idag hade jag huvudvärk. Så jag trodde det skulle gå tungt att springa. 

Till min förvåning kändes det bra både gällande andning och ben. Kanske berodde det på att det nu är plusgrader. Det går lättare andas när det inte är så kallt och man rör sig lättare när man slipper ha på sig så mycket kläder på sig. 

Vilken underbar känsla, när det flyter på i löpningen!

 

Snart 2023

År 2022 har varit riktigt bra! Jag började på ett nytt jobb där jag trivs oerhört bra. Vi har renoverat under hela året: kök, tre hallar, trappa och altanen. Efter semestern kom jag igång med styrketräningen på allvar. Under året har jag genomfört 90 styrkepass.  I september började jag jogga regelbundet. Hittills under året har jag joggat 52 tillfällen. Det har blivit många padelmatcher under året, hela 41 matcher har jag registrerat under året. Under året har jag loggat 70 transportcykling till och från jobbet. Jag har inte registrerat promenader.

Under 2022 har vi som vanligt umgåtts mycket i familjen. Ett par händelser minns jag bättre än andra: midsommarafton hos Petra & Ulf var väldigt rolig. När vi firade Saras födelsedag på restaurang i Örebro var ett annat tillfälle då vi hade väldigt roligt. Min mans och min resa till Rhodos i april och min födelsedag i Stockholm. Minnesvärd var också dagsturer till Parken Zoo i Eskilstuna. 

2023 verkar bli ett spännande år på flera sätt. Jag och Petra ska springa två lopp. Säkert kommer jag att förlänga träningspassen ju närmare vi kommer tävlingsdatumen. Min man och jag har en utlandssemester inbokad. Steffanie fyller 30 år och Stella blir 6 år och börjar förskoleklass. 

En av de mest spännande sakerna för mig under 2023 är, att jag ska läsa rektorsutbildningen. Idag kom litteraturen jag har beställt. Sex dagar kommer jag vara på internat under vårterminen och få träffa andra rektorer från olika delar av landet. Så kul och spännande att lära mig nya saker, att nätverka och utbyta erfarenheter! 

Åldrande och synen på det

Jag lyssnar ofta på poddar och en av dem är "Häloveckan by Tyngre". I det senaste avsnittet (046) senaste del,  pratar de om en artikel skriven av Katarina Steding Ehrenborg. Hon har skrivit boken "Bättre med åren". I artikeln de resonerar om i podden, har Katarina skrivit om vad som påverkar vår syn på åldrandet. När människor med positiv syn på åldrandet intervjuas igen 10 år senare, mår de bättre jämfört med de personer som har en negativ syn på åldrandet. 

Forskning visar att det ligger mycket genetik bakom synen på åldrandet. Har man föräldrar som blev 90 år och som hade många aktiva år,  har du också stor chans att bli 90. Medan andra som haft föräldrar som varit sjuka, inte kunnat vara aktiva, har andra förutsättningar. Förutom genetiken, färgas du av dina föräldrars upplevelser och inställning/syn på åldrandet. 

Jag är övertygad om att vår inställning till åldrandet påverkar hur åldrandet blir. Tror man att man ska bli sjuk, få artros, bli orörlig eller få smärtor är nog risken stor att man omedvetet eller medvetet begränsar sig själv. Det är sådana som till exempel säger "padel är jag för gammal för" utan att ens prova. Där och då begränsar du dig. I grunden handlar det om rädsla. Man är rädd att skada sig. Visst är risken större att man skadar sig när man är aktiv. Men vinsterna är så mycket större. 

Min största förebild är faktiskt inte mina föräldrar, utan min farmor. Hon klarade sig själv tills hon dog 85 år gammal. Hon gjorde gymnastiska övningar varje dag och gick med rullator. Hon hade diabetes typ 2, som hon hanterade med kost och motion. Annars behövde hon inga fler mediciner. Hon stod för det enkla och genuina; hemlagad mat, sunt förnuft. Min mormor blev 97 år, men led av smärtor i ryggen och åt oräkneliga mediciner. Hon var en dam som la stor vikt vid det yttre: utseende och elegans. Hon bar dräkter och högklackat.  

Men min största förebild är min storasyster som började med runstrike för två år sedan, som springer maraton, som tränar crossfit, som målar ett trevåningshus om 300 kvadrat och som alltid är positiv. När hon möter hinder eller svårigheter, försöker hon alltid se/hitta det positiva i det. Det är verkligen inte så att hon har ett liv utan frustration. Ingen har väl ett liv utan frustrationer, det vore ju dessutom otroligt tråkigt. När vi klarar av hinder, svårigheter och frustrationer stärks vi och utvecklas. 

Min syster och jag, Rhodos 2019

Fredagsfys

Nästan tjugo grader kallt i morse. Det går bra, bara man klär på sig rejält! Som vanligt blev det ett styrkepass på morgonen. Jag tränade bänkpress, axelpress, hantercurl, tricep press, bensänkningar (mage), rumplyft (mage) och magcrunches i maskin. 

Nöjd och trött i musklerna, åkte jag hem och duschade. Dagens outfit blev ett missköp jag gjort. Ibland gör jag dåliga, impulsiva köpval av kläder. Den här toppen är mönstrad till max och påminner oroväckande mycket om ett tapetmönster. Men ibland blir jag full i fan och tänker med ett litet leende "alltid stör sig någon på den". Själv behöver jag ju inte se den och lider därför inte av den. Jag överväger att färga den svart någon gång.

En bild från 2020 på Sofie som gymmar.

Usch, riktigt mönstrad överdel

Som sagt, mönstret liknar en tapet...