En serie jag fastnat för

När jag är ledig och hemma om hösten, passar jag på att titta en del på serier. Annars har jag inte tid till det i vardagen, eller jag prioriterar min sömn istället. Nu har jag i alla fall sett en serie som jag tyckte oerhört mycket om, nämligen "The queen's gambit" på Netflix. 

När jag skulle förklara varför jag fastnade för den, låter det märkligt. Serien är nämligen inte särskilt spännande, ändå var jag fast i den från första stund och ville inte sluta titta.  Det är mycket schackspel i handlingen och det är jag helt ointresserad av. 

Jag tycker om att en kvinnas perspektiv skildras (huvudpersonen) och man får även ta del av hennes mors och adoptivmors perspektiv fast ur huvudpersonens ögon. Det är ett långsamt berättande med många återblickar, vilket jag inte brukar gilla, men i den här serien älskar jag det.

Huvudpersonen: Elizabeth är otroligt vacker och jag bara älskar de tidstypiska kläderna hon bär. Jag tycker hon spelar rollen mycket bra. Hon är bara 24 år i verkligheten. Henne kommer vi nog se mycket mer av i framtiden. 

Om du inte har sett serien, titta! 

Första stångpasset på tre veckor

Efter drygt tre veckors träningsuppehåll känns det oerhört trögt att komma igång igen. Gummiband i all ära känns mest som rehab. Men jag arbetade upp mig idag från gummiband till trx och slutligen stången. Jag blev darrig efter ett set med bara stången. Herregud vad svag jag känner mig. Men lite bänkpress och knäböj blev det och så hängde jag lite också. 

Då är jag igång igen. Planen är att ta det väldigt lugnt nu och gradvis öka vikter, repetitioner och set.

Semester och kärt besök

I tisdags startade min semester, väldigt skönt med lite återhämtning så här års! Sara och William kom igår och stannar till söndag. Det är så roligt att följa Williams framsteg. Igår tog han tre krypsteg och reste sig mot tvättkorgen flera gånger. Nu blir det mycket familjetid. 

Tvåbarnsmamma för en dag

Ja, det var jag idag när förskolorna var stängda. Tjugo över sex i morse var jag på plats hemma hos dem. Vi åt frukost och lekte en timme ute. Vid halvtio åkte vi hem till mig. Sofie hade bakat en tacopaj som vi värmde på. Gud vad gott det var! Nova sov i 50 minuter och då passade Stella och jag på att leka med deg. 

Reflektioner efter dagen är att det är oerhört svårt att hinna med sig själv med två småttingar i huset. Jag har till exempel inte druckit tillräckligt med vatten idag, eftersom jag inte har hunnit. Trots att jag inte gjort någonting har jag kommit upp i drygt 12 000 steg. 

Att promenera i mörkret

Måndag och dags för promenad med Camilla. Ikväll var det min tur att bestämma vilken runda vi skulle ta. Vi åkte bil i 10 minuter ut till vischan. Inte en gatlampa fanns och vägen var lerig och full av vattenfyllda hålor. Märkligt hur ögonen vänjer sig vid mörkret i alla fall. Till slut skojade jag med Camilla och sa att nu är det så ljust att vi nästan kan läsa. 

Skämt åsido, så lever vi i en miljö som är så ljusförorenad att det aldrig blir riktigt mörkt, trots brist på gatlampor. Det är lite trist. Jag hade gärna sett en mörk himmel fylld av stjärnor. Jag gillar att gå i mörker. Det är avslappnande. 

Tyvärr har jag inga bra kvällsbilder. Så det blir ett par höstiga bilder istället. 

Min söndag

Idag städade jag, vädrade och bytte lakan.  Sen har vi umgåtts med Sofie och tjejerna. David var på fisketur. Steffie och Albin var lite trötta efter att ha varit bortbjudna. Därför blev vi en minimerad skara. 

Nova sov på altanen, större delen av tiden. Stella och jag lekte. De där skolbänkarna jag kommit över är en riktig hit. Vi satt vid bänken och hon ritade och skrev. Hon är redan intresserad av bokstäver och hur de formas. 

Min man gjorde stek, potatis, grönsaker och sås. Jag gjorde en smulpaj. När tjejerna åkte hem, handlade jag och tog en skogspromenad. Naturligtvis regnade det då. Men jag hade regnkappa och paraply, så jag klarade mig bra.

Nu har jag köpt en vetekudde som jag värmer i mikrovågsugnen och lägger över ögonen, istället för varm, blöt handduk. Den håller värmen i 30 minuter och det är väldigt bra. Sen masserar jag och droppar i ögonen. Men utan något resultat. När jag googlar på ögonlocksinflammation, ser bilderna på drabbade inte alls ut som mina ögon. Mina ögon är varken röda eller svullna, så jag blir fundersam om rätt diagnos är ställd. 

På onsdag är det tre veckor sedan jag blev laserbehandlad i ögat och från och med då kan jag leva normalt och lyfta tungt igen. Vissa dagar märker jag knappt de svarta krumelurerna som flyter runt i ögat. Andra dagar irriterar de mig hela tiden.  Läkaren sa att det skulle sjunka ner och försvinna från synfältet så småningom. Antar att det händer när glaskroppen har skrumpnat ihop helt. 

Regnet det bara öser ner

Nej, öser ner gör det inte, men det regnade envist både på vägen till och från jobbet. Mitt på dagen däremot, då lyste solen.

Nedräkningen pågår nu: två arbetsdagar kvar innan semestern. Det ska bli så skönt med ledighet och att få umgås med familjen! 

Ännu ett träningspass med gummiband

Det går inte att komma ifrån, att det känns futtigt att träna med gummiband. Men hellre lite träning än ingen alls, är mina ledord nu. Idag har det varit skitväder här med snö som snabbt övergick till regn. I morgon ska det vara uppehåll i alla fall och på kvällen får jag besök av två fina vänner. Det blir mysigt! 

När man lyckas överraska mannen efter 30 år

Idag känner jag mig pigg och glad. Skönt! Efter frukost tog Kinna och jag en promenad. Sen veckohandlade jag och gjorde lunch: korv med bröd. Ingen vidare söndagslunch, men efterrätten blev desto bättre: toscakaka med vaniljsås. Det var faktiskt väldigt lätt att göra! Sen överraskade jag min man genom att baka bullar. Det gick bra fram till sista plåten, som jag glömde i ugnen. Jag har svårt att sitta och vänta på att bullar ska gräddas. Så då sysselsätter jag mig med annat, såsom disk och idag gjorde jag ingefärsshot. Det straffar sig som synes, en plåt med svarta bullar.

Nåväl, nu var jag varm i kläderna och chockade min man genom att göra köttfärssås och spagetti till kvällsmat. Han tror nog att jag genomgått en personlighetsförändring, men jag lovar att den är högst tillfällig. Jag var bara pigg och uttråkad och min man är hängig, så det passade bra att jag hade kökstjänst idag. 

Förutom bak och matlagning, har jag städat, vikt tvätt och strukit. Nu känner jag mig som en äkta hemmafru. Det har gett mig 22 458 steg och det känns i benen. Nu ska jag strax lägga mig och läsa.