Pinglan och jag har känt varandra sedan 2006. Herregud, det är 17 år! Tiden går galet fort och vi har alltid lika roligt när vi träffas. Idag bjöd jag på matjessill, ägg, potatis, gräddfil, rädisor, dill och hackad lök. Måltiden blev en succé och det kan jag tacka min svärson David för, som kom med idén.
Igår efter lunch gav vi oss iväg till Murstensdalen, Marlene och jag. Vädret var perfekt! Temperaturen var behaglig, solen sken och det fläktade ibland. Vi såg blåbär i mängder, lingon, hjortron och till och med hallon.
Vi "goggade" det vill säga gick och joggade om vartannat. Den led vi så småningom valde, var dåligt upptrampad. Ärligt talat var den ganska slyig och vi var tacksamma över att vi hade långa träningstights på oss. Dels strök blåbärsriset kring benen och hade varit barbent, hade vi rivit oss om benen i många kilometer.
Förutom att det, var det väldigt blött på många ställen. Många gånger önskade vi att det hade varit mer spångar. Vi blev rejält blöta om fötterna. Samtidigt som det var lite skönt att bli svalkade om fötterna, kändes det lite sådär när det sumpiga vattnet "kräppade" upp mellan tårna.
MEN vilken naturupplevelse det är att vara i Murstensdalen! Kuperad natur med ljung, blåbär, lingon och olika typer av mossa. I år fick jag för första gången se ett vattenfall. Jag tror det finns flera vattenfall, eller så är det samma man ser, fast på olika höjd. Jag har nämligen sett bilder på ett större vattenfall. Alla gånger jag varit där, har jag försökt hitta vattenfallet. Det måste vara typ 10 år sedan jag var i Murstensdalen första gången tillsammans med Katta. Annandag jul 2015, var Sofie och jag där och då var det inte första gången.
Vi planerade att gogga 8 kilometer, men vi valde led så att det istället blev 12 kilometer. Lite typiskt oss, att välja fel, men att det ändå blir bra. Marlene ramlade två gånger och jag en gång. Hon tappade sin ena vattenflaska. Vi mötte en kille och bad honom hålla utkik efter flaskan och ta med sig den till parkeringen. Han skulle springa 2 mil och sa var han skulle ställa flaskan om han hittade den (vi förstod nada av hans beskrivning). Lycka till med uppförsbackarna, sa han till oss. Det dröjde flera kilometer innan vi förstod vad han menade med uppförsbackarna. Men vi tog oss tusen gånger hellre uppför än nedför. Nedförsbackarna slet på våra knän, upplevde vi.
Killen hittade Marlenes vattenflaska och vi blev väldigt imponerade över att han kunde räkna ut var vi skulle komma för att upptäcka den. Snäll kille!
 |
| Första rastplatsen efter en dryg kilometer från parkeringen. |
 |
| Vi hoppade över oräkneliga fällda träd |
 |
| Ett av de större hindren vi tog oss över |
 |
| Otroligt rent vatten! |
| Marlenes upphittade vattenflaska. |
 |
| Många steg blev det. Mina skor gick det hål på och var bara att kassera. Ömmande fotsulor och värkande fotleder, jag behöver träna upp fotlederna! |
