I eftermiddags blev det fredagsfys tillsammans med Marlene på gymmet. Vi gjorde pulldowns, bänkpress, rodd, bröstpress, mountain climb i trx och rumplyft. Idag var det mindre folk på gymmet. Förmodligen berodde det på att vi tränade så tidigt, strax efter halv tre. Alla bilder är tagna av Marlene.
 |
| Rumplyft |
 |
| Bröstpress |
Snö och mera snö kom det idag. Onsdag den 29 mars och snön vräker ner. Camilla har det bra nu i Skottland med 10 plusgrader och träd som blommar. Underbart för henne att uppleva våren där. Här tar istället vintern omtag och vill inte släppa sitt grepp. Vid tretiden hade det slutat snöa och det plogades frenetiskt. Finns det något värre än att gå på nyplogad väg? Den ser slät och oskyldig ut, men är hal som tusan! Jag halkade iväg och hämtade Stella och Nova på föris. Till och med tjejerna, tyckte det var läskigt att gå på den nyplogade, hala vägen. Gång på gång halkade vi och lilla Nova sa "idag kommer många bryta armen mormor". Säkert sant, men vi klarade oss som tur var.
På kvällen tog Anette och jag en långpromenad. Vissa delar gick vi på plogad, hal väg och andra delar vadade vi fram i ett oplogat motionsspår. Vi var inte de enda som vadade fram där, annars hade vi nog känt att vi förstörde ett potentiellt skidspår. Men det känns som att folk har tröttnat på skidåkning nu.
Jag tog inte en enda bild under promenaden.
 |
| Många steg blev det idag |
 |
| 7 år sedan vi var till Fuerteventura. |
Ikväll var Marlene och jag på löparbanan igen. Vi gillar verkligen underlaget där. Känslan är att vi studsar fram. Visst var det mesta av banorna täckta av både is och snö. Men en liten smal strimma av banan var fri. Fullt tillräckligt med plats för oss att springa intervaller på. Vi sprang tio intervaller om 70 sekunder med 20 sekunder vila mellan. Det gick väldigt bra.
Härligt med sol under en hel dag. Under lunchen gick jag hem för att plugga och tog då en extra promenad. Solen värmde och nya fågelsånger kvittrade. Vilken energi jag får under våren. Snart ska vi ha semester dessutom. Det kommer bli ljuvligt!
Ikväll blev det ett överkroppspass med assisterande chins, assisterande pullups, raka och sneda magcrunches, rodd och hantelövningar för axlarna. Det var 45 tunga minuter där musklerna verkligen tröttades ut. Förhoppningsvis byggs det lite muskler. Det var full rulle på gymmet och packat med folk. Måndagar är ingen bra gymdag ur den aspekten.
Idag har jag slarvat med måltider och det straffar sig såklart. När jag promenerade hem från jobbet kände jag mig plötsligt väldigt matt. Varje steg var tungt. Så fort jag kom hem tryckte jag i mig en dam och några lakritskulor. Genast kände jag hur energin kom tillbaka. Min man kom hem och fixade direkt mat till oss, tack och lov!
Träningsveckan avslutades med min favoritrunda tillsammans med Marlene. Det var halt, det var lite blåsigt, det var bitvis blött, det var tungt och soligt. Efteråt var vi så nöjda att vi fixat rundan trots flera utmaningar. Otroligt vad vackert det är med vårvinter! Det var så ljust ute att vi hade behövt solbrillor på oss. Även om det är snö, is, vattenpölar och lera är våren på väg. Skönt!
Det är snart april, även om det verkligen inte känns så, med snö och minusgrader! Solen skymtar i alla fall till lite då och då idag. I natt gick vi över till sommartid, ännu ett vårtecken.
Eftersom det är slutet av mars, har jag kikat på hur siffrorna ser ut, jämfört med mars förra året. Tydligen har jag ökat antalet steg, antalet tränade timmar och sovtiden per natt. Det är extra roligt med statistik när man förbättrar sig. Samtidigt kan man inte förbättra siffrorna varje år, det blir ju orimligt. Men de månader jag får sämre resultat än föregående år, finns det förklaringar. Nästan alltid beror lägre resultat på att jag varit förkyld.
 |
| Antalet steg per månad från mars 2022. April förra året hade jag min egna stegutmaning 20 000 steg/dag. |
 |
| Sömnen är rätt jämn över året. Juni, juli och augusti blev det mindre sömn. Förmodligen beror det till stor del att det är för varmt om kvällar/nätter och ljust. Det är svårare att lägga sig i tid när det är ljust om kvällarna. |
 |
| Rätt stor skillnad på träningen i mars i år. Om trenden håller i sig med antalet tränade timmar/månad, kommer maj månad att se betydligt bättre ut i år. |
Simon hade förhinder den här helgen, så Bodil och Kinna hoppade in. Kinna har inte spelat padel tidigare. Men som ung spelade hon minitennis och hon är en sådan där avundsvärd människa med bollkänsla. Så det är klart hon var helt suverän på att spela padel. Nu får hon investera i ett racket!
Efter padeln bjöd hon på fika på Café Sockertoppen. Där brukar jag äta sallader, men har aldrig fikat tidigare. En före detta elev arbetar där, så det är extra kul att handla där. Vi valde båda två ost- och skinksmörgås och de var förstås supergoda!
Varje vecka kommer med utmaningar och glädje. Ibland ägnar jag mycket tid och ältar utmaningarna. Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Hur hade jag kunnat hindra visst skeende? Även om det är få utmaningar, får de mycket tid till skillnad från det glädjefyllda. Nu tänker jag försöka ägna mer tankeverksamhet till det positiva, det som lyfter mig!
Den här veckan är jag glad över att ha fått till två löppass och två styrkepass. Mina blessyrer efter fallet i källartrappan har brett ut sig och skiftat till mörkare färg. Varje steg känner jag smärta i vänster smalben, Varje natt känner jag av blåmärket på höften. Det påminner mig varje dag om vilken jäkla tur vi hade William och jag. Tack och lov!
Den här veckan är jag imponerad och glad över flera medarbetare som har klivit fram, visat att de har utvecklats. Älskar att se när människor utvecklas! Unga människor känns roligt att peppa, lyfta och se utnyttja sin potential. Men när människor som är 50 plus vågar utforska nya vägar, vågar ta för sig, är det än mer fantastiskt att se. Att se människor utvecklas är det absolut mest stimulerande och roliga med mitt jobb. Vi har ett nära ledarskap där vi träffar medarbetare fyra gånger per år och resonerar om personens mål och delmål. Det blir lätt att uppmärksamma framsteg (uppnådda delmål) och ge feedback.
Den här veckan är jag extra glad och stolt över mina döttrar och hur de alla tre tacklar utmaningar de möter i sina liv. De är så smarta, humoristiska och stöttar varandra i vått och torrt. Jag är också extra glad över vänner som visar hur kloka de är i utmaningar de möts av. Det är inte så märkligt att jag känner en stor respekt för dem. Deras klokhet gör mig förundrad. Allra bäst är att de också ibland är lika galna som jag och hoppar på utmaningar, ha, ha. Bra att inte vara ensam våghals!
 |
| Foto taget när vi bowlade med jobbet och jag skrattade åt hur usel jag är på det. |
Väldigt tråkigt med regn som är ihållande. Tur för mig, är min man hemma från jobbet i förkylning, så jag kunde ta bilen, istället för att gå. Men det innebar att jag fick ta en promenad på kvällskvisten istället. Inte var det uppehåll nu heller. Utrustad med paraply och vattentäta skor gick jag en tur. Jag höll mig torr, men typiskt nog, blev jag akut kissnödig. Inte vill man sätta sig i skogen och kissa med ett färglatt paraply över sig! Nej, det blev till att hasta hem illa kvickt. Så det blev bara en tur om tre kilometer. Men bättre än ingen promenad alls.
Nu ska jag läsa min pocketbok och koncentrera mig på att undvika att bli smittad av min man.
I morse styrketränade Camilla och jag. Det blev bänkpress, magövning och frontböj. Fyrtio minuters träning och sen var vi nöjda. Idag kände jag mig seg. Tur att jag vet att Camilla väntar på mig, annars hade jag softat med kaffekoppen istället.
En lunchpromenad om 30 minuter blev det idag och ikväll tog jag en skogspromenad i en timme. Skönt att få röra på sig när man suttit stilla större delen av dagen. Ikväll var det också plusgrader och vindstilla. Härligt att man kan promenera i skogen vid halv sex på kvällen och det fortfarande är ljust!
