Åldrande och synen på det

Jag lyssnar ofta på poddar och en av dem är "Häloveckan by Tyngre". I det senaste avsnittet (046) senaste del,  pratar de om en artikel skriven av Katarina Steding Ehrenborg. Hon har skrivit boken "Bättre med åren". I artikeln de resonerar om i podden, har Katarina skrivit om vad som påverkar vår syn på åldrandet. När människor med positiv syn på åldrandet intervjuas igen 10 år senare, mår de bättre jämfört med de personer som har en negativ syn på åldrandet. 

Forskning visar att det ligger mycket genetik bakom synen på åldrandet. Har man föräldrar som blev 90 år och som hade många aktiva år,  har du också stor chans att bli 90. Medan andra som haft föräldrar som varit sjuka, inte kunnat vara aktiva, har andra förutsättningar. Förutom genetiken, färgas du av dina föräldrars upplevelser och inställning/syn på åldrandet. 

Jag är övertygad om att vår inställning till åldrandet påverkar hur åldrandet blir. Tror man att man ska bli sjuk, få artros, bli orörlig eller få smärtor är nog risken stor att man omedvetet eller medvetet begränsar sig själv. Det är sådana som till exempel säger "padel är jag för gammal för" utan att ens prova. Där och då begränsar du dig. I grunden handlar det om rädsla. Man är rädd att skada sig. Visst är risken större att man skadar sig när man är aktiv. Men vinsterna är så mycket större. 

Min största förebild är faktiskt inte mina föräldrar, utan min farmor. Hon klarade sig själv tills hon dog 85 år gammal. Hon gjorde gymnastiska övningar varje dag och gick med rullator. Hon hade diabetes typ 2, som hon hanterade med kost och motion. Annars behövde hon inga fler mediciner. Hon stod för det enkla och genuina; hemlagad mat, sunt förnuft. Min mormor blev 97 år, men led av smärtor i ryggen och åt oräkneliga mediciner. Hon var en dam som la stor vikt vid det yttre: utseende och elegans. Hon bar dräkter och högklackat.  

Men min största förebild är min storasyster som började med runstrike för två år sedan, som springer maraton, som tränar crossfit, som målar ett trevåningshus om 300 kvadrat och som alltid är positiv. När hon möter hinder eller svårigheter, försöker hon alltid se/hitta det positiva i det. Det är verkligen inte så att hon har ett liv utan frustration. Ingen har väl ett liv utan frustrationer, det vore ju dessutom otroligt tråkigt. När vi klarar av hinder, svårigheter och frustrationer stärks vi och utvecklas. 

Min syster och jag, Rhodos 2019