Trots is, snö, kyla och mörker, har jag fått till mina tre joggingturer per vecka under november, december och nu i januari. Det är jag stolt över. Jag är tacksam över att syrran inspirerade mig, peppade mig, sprang vid min sida tills jag kom över tröskeln. Tack för det!
Ikväll regnade det, men det gör mig inget. En halvtimme i regn klarar jag vintertid utan bekymmer. Underlaget var äntligen isfritt äntligen. En människa på cykel mötte jag. Annars var jag mol alena - jag, mörkret och regnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar