När jag kom till Marlene gav vi oss iväg på en löptur. Mina ben kändes absolut inte fräscha. Sista biten till Marlene innebär en lång seg uppförsbacke, vilket ledde till att jag fick rejäl mjölksyra i benen. En äldre dam cyklade om mig och jag vägrade att gå av cykeln för att gå. Istället segade jag mig upp. När damen svängde av vägen, såg jag att hon hade en elcykel.
Men Marlene och jag kämpade på. Fem kilometer var dagens mål och det klarade vi, efter mycket pepp och nedräkning. Lättast går det att springa när man upptäcker nya vägar att utforska. Tråkigt med långa raksträckor, som verkar oändliga.
Gud vad trött jag är nu! Det blir tidig kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar