När det bara regnade "lite lätt", gav jag mig ut på en tur. Fem kilometer blev det och jag var inte den enda som passade på. Energiska löpare sprang om mig i ett kör. Aldrig har jag stött på så många löpare. Men som alltid blir jag omsprungen. Själv kämpar jag på och så kommer någon och liksom swishar förbi. Allra mest förnedrande var det när tre personer sprang förbi i bredd glatt konverserandes, medan jag själv hade fullt sjå i mitt långsamma tempo. Ett litet ögonblick försökte jag hänga på, men herregud det var omöjligt!
Så påminde jag mig om att jag inte behöver jämföra min fart med andras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar