Igår blev det en springtur i solskenet. Tre kilometer in kändes det varken bra eller dåligt. Mellanmjölksträning, tänkte jag bistert och bestämde mig för att dra upp farten lite. Som en händelse fick jag också en gående framför mig som jag långsamt men säkert knappade in på. När jag väl kom förbi, var jag tvungen att hålla farten uppe tills jag inte längre var synlig för den gående. Pust, nu var det inte riktigt bekvämt längre med flås och ben. Vad hände då? Tre nya gående dök upp framför mig och det var bara för mig att hålla uppe farten och ta mig förbi. Så tre långsamma kilometer och 2,5 kilometer i raskare takt.
 |
| Tussilago i mängder i diket |
 |
| Skönt att springa i kortärmat |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar