I går städade jag den inglasade altanen. Många knäböj blev det när jag putsade skjutdörrarna. Så i morse vaknade jag med grym träningsvärk i benen. Lusten till en joggingtur var lika med noll. Samtidigt vet jag att fyra utbildningsdagar väntar, med mycket stillasittande och ätande. Då passar det bra med ett längre pass när jag får flera dagars återhämtning.
Strax före klockan åtta gav jag mig iväg. Mycket riktigt kändes benen tunga. Ännu en grisarna tänkte jag och sänkte farten. Målet var att jogga i 45 minuter. Ett långpass ska vara 90 minuter och då är halva tiden ett bra mål, tänkte jag.
Två män mötte jag på väg till spåret, annars var det helt tomt, vilket passade mig bra. I snigelfart tog jag mig fram i värmen av solskenet och ljudet av fågelkvitter. Ett par fåglar satt på spåret och hoppade inte undan när jag kom pustandes. De är väl vana vid att folk joggar eller promenerar förbi.
När jag väl fått upp ångan gick det bättre än jag trodde. Sluttiden blev 60 minuter, så nu återstår endast ytterligare 30 minuter så har jag mitt långpass. Det blev jag väldigt nöjd över. Varje joggingtur finns det alltid något att glädjas över, även om det bara är att man tagit sig igenom det.