Varje gång jag ska yoga, känner jag ett litet motstånd. Det beror på att det varken är enkelt eller smärtfritt. Men efter varje pass känner jag mig oerhört nöjd, mjukare i kroppen och riktigt avslappnad. Så det är så himla värt att utmana mig själv och göra det.
Motstånd, eller upplevt motstånd går en del igång på. Förr tyckte jag om utmaningar och såg fram mot att ta mig an dem. Allt kunde jag dessutom omvandla till en utmaning, även enkla aktiviteter. Städa huset och slå en viss tid, cykla eller springa snabbare. Med åldern har en viss liknöjdhet infunnit sig. Varför ska jag städa snabbare? Nej, det bryr jag mig inte längre om. Andra värden är viktigare; att njuta i stunden av nuet, att skita i att allt inte är perfekt.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar