I mars 2015 löptränade jag tre pass per vecka. Just den månaden satte jag längdrekord och lyckades springa 11 kilometer. Tänk att jag löptränade tre gånger i veckan under ett drygt år. Sen fick jag stressymptom och klarade knappt att promenera utan att flåsa som en gammal hund. Efter det har jag joggat i omgångar utan att få rutin på det.
Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle komma ifrån styrketräningen, om jag av någon anledning inte kunde träna en period. Kanske är det för att tröskeln till att styrketräna är lägre än att jogga. Det är säkert många människor som upplever precis tvärtom, eller som kanske har lika stort eller litet motstånd till båda aktiviteterna.
Ju mer våren närmar sig, desto mer lockad blir jag att jogga. Jag älskar att vara ute i naturen. Fåglarna kvittrar, solen glittrar i vattenbrynet och fötterna dunkar taktfast i marken. Svetten pärlar i ansiktet och på något konstigt sätt njuter jag av att utsätta kroppen för jogging och känna att jag klarar av det.
Jag bara måste börja jogga igen...
 |
| Sara tog det här fotot mars 2015. Jag minns springturen än idag. Sara cyklade och jag sprang min snabbaste mil någonsin. På kvällen firade vi Sofies förskolärarexamen och festade fram till klockan fyra på morgonen ... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar