Häromdagen strök jag en väldigt lång duk jag fått av min mamma. Jag stod på balkongen i solskenet och strök och kände vinden svalka mig med jämna mellanrum. Den här duken tar tid att stryka, på grund av längden. Duken har ett par fläckar och jag började fundera över när de kom till. Eftersom de är röda, är det förmodligen stearinfläckar, tänkte jag. Någon jul har jag säkert blåst ut röda adventsljus lite för entusiastiskt, så stearinet skvätte över duken. Så blev det fläckar som var svåra att få bort. Förmodligen satt både mina föräldrar som svärföräldrar vid bordet där duken låg. Med all säkerhet satt våra döttrar vid bordet.
Jag insåg att fläckar på en duk betyder att man har en familj, att duken används, att man har delat en måltid med människor man älskar. För varje tvätt har fläckarna bleknat. Plötsligt gillade jag fläckarna oerhört mycket. Tidigare har jag försökt att ställa tallrikar, ljusstakar eller något annat som ska dölja fläckarna. Nu kände jag att de gärna kan visas upp. Fläckarna är bevis på kärlek och att det operfekta är alldeles perfekt.
 |
| Här är duken |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar