Så firar man tydligen silverbröllop minsann. Vi är inte så bra på att fira vår bröllopsdag och har aldrig varit det. Men i år fick jag en väldigt fin bukett rosor. Min man lagade också god mat, som vanligt. Jag är bortskämd, men det är han också, fast på andra områden. Han behöver aldrig städa, tvätta, vika tvätt, klippa gräs, rensa ogräs, spackla, slipa och måla (oavsett vad som ska målas).
Tjugofem år har gått snabbt och vi har hunnit med mycket. Tre barn och snart två barnbarn och ett tredje på väg (Sara ska ha barn i december, nu kommer de tätt). Vi har bytt jobb flera gånger var, flyttat och renoverat. De flesta av våra vänner har vi fortfarande en bra relation till efter 25 år.
Personligen tycker jag att det här med långa relationer är spännande. Långa relationer förändras över tid och om man är lite nyfiken, upptäcker man snart att människor uppvisar nya sidor under tid. Själv upplever jag att jag blir en bättre version av mig själv tillsammans med vissa människor.
Hurra för oss som lyckats vara gifta i så många år (29 år sen vi träffades). Om någon skulle fråga hur vi burit oss åt, skulle jag nog säga att jag minst en gång per år rannsakat mig själv och vårt förhållande. Vart är jag/Vi på väg? Är riktningen den jag vill ha? Så har jag gjort ett aktivt val mentalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar