Ikväll skulle jag äntligen få visa Åsjöleden för Kinna. Med en temperatur om 19 grader, vindstilla och lite sol var förutsättningarna helt perfekta. Kinna hade dessutom med sig en var sin chokladbar som vi skulle avnjuta på någon trevlig plats. Allt var upplagt för en riktig drömmig vandring. Det var inte ens klaffsigt på stigen där det kan vara det, utan torrt och fint.
Visst började det bra, men efter cirka 20 minuters vandring började mardrömmen. Vi blev invaderade av älgflugor. Det var som taget ur Hitchcocks film Fåglarna, fast med älgflugor. Våra ryggar var täckta, det kröp i ansiktet och i huvudet. Vi stannade och åt hastigt barsen. Sen plockade vi flugor från varandra och innanför våra tröjor. Vi beslöt oss för att vända. I ett allt mer ökande tempo forcerade vi framåt, samtidigt som vi plockade bort flugor som krälade på oss. Flera gånger trodde vi att vi inbillade oss när det killade till, men nej då, ännu ett par flugor. Vi kom fram till bilen, plockade av oss jackor och dödade flugor som kröp på jackorna och oss och satte oss i bilen. Under bilresan hem vinglade jag över vägen då jag plockade flugor. Kinna hojtade "du måste döda dem! Annars kommer de tillbaka ".
När jag kom hem tvättade jag håret tre gånger och kammade hårt mot hårbotten så skalpen ömmade. Tre flugor dödade jag i duschen. Jag tog på mig skrubhsndskar och skrubbade hela kroppen med tvål. Sen blåste jag håret med fönen på det varmaste, så nu måste väl alla jädra flugor vara utrotade!
Det här med vandring i skogen, det skiter vi allt i tills det blivit minusgrader!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar