Ofrivillig vilovecka

Visserligen blev det här en ofrivillig vilovecka, men det känns ändå helt ok. Vad gör man inte för att behålla synen! Jag har åkt bil till och från jobbet. Idag tog jag min första promenad i snigelfart. Jag gick till stan för att möta Katta. En promenad som i vanliga fall tar mindre än 10 minuter tog drygt 20 idag. Så långsam var jag. Läkarens ord "nu ska du ta det riktigt lugnt" ekar i huvudet än. Ingen fysiskt ansträngande aktivitet och jag har kommit fram till att städning är väldigt fysiskt ansträngande, så jag gör inte ens det. 

Men lite tomt blir det utan att få röra sig ordentligt. Förutom att jag träffade Katta idag, var mannen och jag och hälsade på barnbarnen. Vi fikade och Stella och jag åkte och köpte godis. Nova var trött, så vi kikade på tv samtidigt som vi myste. Familjetid är bästa energipåfyllningen!