Hundar som gillar joggare

Ikväll blev det ännu en trög, tung joggingtur. Benen kändes som gjutna i betong, troligen efter gårdagskvällens benträning. Ja, jag var i och för sig med Camilla gymmet i morse också. Men det blev bara tåhävningar som benövning, så det påverkade nog inte betongbenen. Dessutom hade jag ätit fem våfflor till kvällsmat. Så jag hade även betongmage...

Men jag intalade mig själv att det är karaktärsdanande att ha tunga pass. Man orkar alltid mer än man själv tror. Vid 2,5 kilometer mötte jag en man med två gigantiska hundar som hade röd och blå lampa på sig. Husse själv hade en stark pannlampa. När han såg min reflexjacka, gick han in flera meter i skogen med hundarna för att undvika mig. Han hade svårt att få kontroll över dem. Olyckligtvis vände jag typ 20 meter efter mötet och då hann han inte riktigt med att gå in I skogen än. Jag var livrädd när jag sprang förbi. Plötsligt gick jag från att jogga till att springa,  ha, ha. Jag glömde känna efter hur tunga benen var och sprang för glatta livet. Puh! Fem kilometer fick jag ihop och som alltid är jag supernöjd efteråt.

Den här fina buketten fick jag av Jumana,
som tack för att jag tipsade om ett jobb hon
sökte och fick. Gulligt!