Japp, idag kände jag mig pigg och stark. För första gången på evigheter kände jag lust att ge mig ut och springa. Men först var Ing-Marie och jag till Örebro och frkosterade på Java och sen shoppade vi.
Jag måste erkänna att jag var ytterst osäker om lusten skulle hålla i sig till eftermiddagen. Den kan ju vara flyktig så att säga. Till min förvåning var jag fortfarande sugen på att ta en tur vid 15-tiden. Som vanligt glömmer jag att vårt hus står i lä. Varenda gång jag lämnar tomten får jag samma obehagliga chock, när blåsten tar sig igenom varje klädesplagg, river i håret och biter i öronen. Blä!
Som tur är känner jag till rundor med lä, så jag skyndade mig dit. Fåglarna kvittrade som besatta, solen sken och jag var helt ensam. Så himla skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar