En kort joggingtur med mörka, skrämmande inslag

När jag väl har bestämt mig för något, går det lätt att göra det jag tänkt. Till och med när det blir riktigt sent på kvällen. Som ikväll när jag kom hem strax efter klockan sju. Snabbt bytte jag om till joggingkläder och gav mig ut. Benen kändes lätta, även om andningen "gnisslade". Det gnisslade så att jag till en början trodde det kom någon bakom mig, tills jag insåg att det var jag själv som stod för oljudet. Ett par hostningar och andningen blev bättre. Jag värmde upp med långsam jogging och sprang sen lyktstolpsintervaller. Det gick finfint. När jag var kvar tog jag genvägen genom skogen hemåt. Ljusen från gatlyktorna silade svagt mellan träden. Jag mer kände med fötterna än såg, var stigen var. Rätt som det var trampade jag ner i en håla. En kvist bröts och något prasslande. En mus, var min första rädda tanke. Andra människor skulle säkert känna rädsla för större djur, såsom älg eller hjort inser jag. Tyvärr har jag en närmast fobisk rädsla för möss och råttor som inte har mildrats med åren. Jag ökade steglängden och tyckte det prasslade överallt. Hu, vad jag kan skrämma upp mig själv! Till slut var jag framme i min egen trygga trädgård.

Det behövs inte mycket för att få lite spänning i livet :)