Idag har jag varit på plats hela dagen på jobbet. Det har gått riktigt bra. Så jag bestämde mig för att prova att promenera den närmsta vägen hem. Min man var beredd att hämta mig om det skulle behövas.
Alltså det är väldigt speciellt att promenera när man lider av yrsel. För varje steg liksom skakar "bilden" av vägen till. Vissa stunder känns det som om marken rusar mot mig. Jag är hyperfokuserad i mina försök att gå rakt. Vissa stunder lyckas jag men ofta vinglar jag till. Vid ett övergångsställe joggade jag några steg när en bil stannade. Det gick bra.
Svetten lackade om mig och två ynka kilometer tog mig 25 minuter att gå. Både igår och idag kommer jag upp i 8000 steg. En rejäl ökning i jämförelse med de två tidigare veckorna. Skönt att det går bättre och bättre!
 |
| Bild från igår |
 |
| Dahlia som jag fått av min syster |
 |
| Nu kommer smultronen jag sått |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar