Regnrusk och mörker

Fyra dagar kvar till semester. Jag känner mig ständigt trött och halvhängig. Kanske blir jag lite extra trött nu mot slutet. Omedvetet slappnar jag kanske av lite och låter tröttheten segra. Detta mörker gör inte saken bättre. Ikväll blev det en promenad med Kinna. Vi gick helt ensamma i motionsspåret. Inte en enda människa mötte vi i regnet. Mitt stora färgglada paraply fungerade som en slags resonanslåda. Det liksom ekade när jag talade. Men vad gjorde det, när det bara var vi där.

Skönt och avstressande med en kvällspromenad. Jag älskar att promenera.