Jädra bilist!

Under kvällens joggingtur pilade jag över ett övergångsställe, trots att en bil närmade sig. Hen tutade på mig och jag röt "Men herregud det är ju ett övergångsställe!". Jag som aldrig ryter åt folk, röt argt. Ibland förvånar jag mig själv. Var kom ilskan från, kraften, orken att ryta? Hur kunde jag reagera så snabbt?

En liten omväg i rutten gjorde jag, för att kontrollera omständigheterna. Jo då, två Herrgåman skyltar, en skylt som varnar för cykelövergång och dessutom smalnar vägen av vid övergångsstället. Hur kunde hen tuta på mig?! Indignerat joggade jag hemåt. Skogsturer är så mycket trevligare, än kvartersjogg.

Stjärnorna kikar fram mellan molnen