Nu så!

Redan vid första löpsteget kände jag att idag kommer det gå bra. Inga smärtor i hälarna, inga betongben, utan bara ett lugnt tassande. Ensam i mörkret som omfamnade mig och med äldsta dottern i sällskap i lurarna, kändes det ganska lätt idag. Månen gömde sig lite bakom molnen, men lyste ändå upp. Helt vindstilla och härlig luft var det. Så där härligt att man aldrig vill gå inomhus. 

Drygt 3,5 kilometer blev den här turen. Skönt att vara smärtfri i hälarna och att vara igång igen!