Det finns stunder i livet när något skaver. En orättvisa, ett svek, ett beslut vi inte fick påverka, en relation som inte blev som vi hoppades. Bitterhet kommer smygande, nästan omärkligt kanske för den som är drabbad, lite tydligare för oss vid sidan av. Bitterheten binder personen till det förflutna, till gamla händelser. Det kan vara årtionden sen något hände. Personen ältar, upprepar samma sak om och om igen. Bitterheten gör personen vaksam och att hen tolkar världen genom ett filter av misstro. För varje gång personen håller fast vid att någon eller något har gjort hen illa, håller personen samtidigt fast vid en version av sig själv som inte går att förändra. Människor som önskar andra olycka, som möter dem de är bittra på med knutna nävar, måste bli oerhört dränerade.
Tänk vad energi det slukar att hela tiden upprepa, älta och att inte kunna befria sig från dess grepp. Man behöver inte förlåta, inte glömma - men man kan lära sig något av det som har hänt, eller i alla fall försöka lära sig något och GÅ VIDARE! Det måste vara oerhört svårt att känna glädje, nyfikenhet, hopp, lugn och att se framåt och inte hela tiden bakåt. När du släpper bitterheten kan du agera framåt, fatta beslut, påverka din framtid. Utan rastret av bitterhet, kan personen se på situationen nyktert och skilja mellan vad som faktiskt hände och hur det kändes, vilket ger mindre drama.
Att inte vara bitter är att vara hel!
