Morgonpigg

Alltså, den här veckan har jag varit otroligt morgonpigg.  Vid fyratiden vaknar jag och känner mig utvilad och hur jag än försöker kan jag inte somna om. Våren, ljuset och den smygande värmen är kanske det som påverkar. Veckan på Rhodos kan också vara en bidragande orsak. Batterierna blev rejält laddade under den veckan. 

Förutom promenaderna till och från jobbet har jag också kommit igång med både styrketräning och joggingturer. Det är ingen myt att träning leder till att man blir piggare. Även om det känns motigt innan träningen, blir man piggare efteråt. Under den mörka, kalla årstiden är det lätt att glömma det och istället underkasta sig trötthet och trytande motivation. Mindre träning leder till att man blir ännu tröttare och motståndet till träning blir ännu större. 

Jag behöver påminna mig själv om det här, när jag hamnar i svackor.

På väg till jobbet 

Alltid mysig start på
mmorgonpromenaden

Snart kommer det vara som en grön
grotta här

Favoritrundan

Våren är underbar med all skir, fräsch grönska och ljuset. Jag vill aldrig gå in. I kväll tog jag bilen till Sandviken och joggade en bit på favoritrundan.  i rumpa och lår är inte att leka med,  efter gårdagens träningspass. Därför gick det tungt, trögt, segt. Addera en löparmage till det och du förstår att det blev en rekordkort joggingtur och en långsam promenad tillbaka till bilen.

Men jag hann njuta en stund av solskenet, 16 graders värme, fågelkvitter och all vacker natur. Älskar den här rundan! 

Styrkepass utomhus

Kinna och jag tränade årets första styrkepass utomhus i kväll. Vi värmde upp med knäböj, goodmornings och armhävningar i trx. Sen gjorde vi knäböj med stång, utfallssteg bakåt och thrusters med 10 kilo slamball. 

Efteråt satt vi en stund på altanen och umgicks. Träning och umgänge med bästis är den ultimata kombinationen.  Särskilt när det tunga jobbet är överstökat och umgänget blir belöningen. Vi planerade en sommaraktivitet och det blir säkert fler.

Kvällsjogg

Tisdag och jag promenerade till och från jobbet. I morse var det ljuvligt ute men på hemvägen blåste det kallt. Genast kändes tanken på att ta en joggingtur motig. Jogga i motvind är inte det bästa jag vet direkt. Men efter ett par mackor bytte jag om och gav mig iväg. 

Nu var det ett tag sen jag joggade senast. Men kroppen gick igång, hittade en långsam rytm. Det kändes bra och jag kunde öka farten lite under kilometer två och tre. Sen promenerade jag hem och konstaterade att idag har jag sammanlagt fått ihop sju kilometer i mina promenader. 

Cykling och kort styrkepass

Idag har jag cyklat en dryg mil i omgångar. Ett morgonmöte var fyra kilometer bort och sen cyklade jag tillbaka hem, hämtade grejer och cyklade till jobbet. Den genaste vägen hemifrån till jobbet är bara dryg två kilometer. På hemvägen tog jag en omväg och fick ihop 3,3 kilometer. 

Efter kvällsmaten blev det ett kort styrkepass på altanen. Jag värmde upp med gummiband och sen gjorde jag goodmornings med stång, marklyft med stång, knäböj med kettlebell och några axelpressar med stång. Trettio minuter tog passet.

Kvällstur

Simsalabim! Efter en veckas krångel med tandtråd, smärtstillande, tandborstning har inflammationen äntligen gett med sig, tack och lov! Förkylningen är också borta och nu håller jag tummarna för att jag håller mig frisk och pigg!

I kväll tog vi en liten promenad. Mörkret sänker sig snabbt här vid åttatiden och då blir det verkligen kolsvart. Vi är bortskämda i Sverige med de ljusa sommarkvällarna. I morgon åker vi hem igen och vardagen tar vid. Det blir toppen. Nu är batterierna laddade.

Acropolis, Lindos

I morse var det kallt, blåsigt och mulet här, så en tur till Lindos passade oss perfekt. Vi åkte strax efter nio på morgonen, då det var minst folk där. Lindos ligger som i en gryta och där var det riktigt behaglig temperatur eftersom det var vindstilla. Men jag kan tänka mig att det är kämpigt att gå där en varm sommardag. 

Min farmor bröt armen när hon var på besök här en gång i tiden. Hon missade en hög kant och ramlade. De drog rätt armen och sa att den inte behövde opereras. Men när hon kom hem till Sverige fick de göra om det. Jag tycker det känns lite extra roligt att ha varit någonstans där även hon varit. 

Självklart var det trappor upp till Acropolis, men det var inte så många trappsteg, så det gick bra. Här finns inga räcken att hålla sig i och det är knappt det finns plats att mötas. Det gäller att ha koll på var man placerar fötterna. Här är det ojämnt underlag överallt. Vägarna är släta, trottoarerna är bedrövliga med hål och ojämnheter.