När jag gjort bort mig

Igår påminde jag Kinna om flera tillfällen då jag gjort bort mig. För det mesta har jag valt att smälta in, speciellt när det gäller klädsel. En gång i vår ungdom var jag helt "fel klädd" på en fest som Kinna och jag var på. Alla andra hade jeans eller skinnbyxor på sig, då det var en riktig raggarfest och där kom jag, som enda person klädd i en kjol. De andra tjejerna stirrade på mig och jag ville bara sjunka genom jorden. Tala om att sticka ut från mängden! 

När jag var 16 år svärmade jag för en sju år äldre kille. Första, enda och därmed sista gången jag besökte hans föräldrar, bjöd de på fika. Hembakta bullar. En av bullarna hade inget pärlsocker. Ibland hade min mamma missat att ha pärlsocket på någon bulle, så jag ville visa att det var helt ok. Så just den bullen tog jag. "Den bullen har inget socker" sa killens mamma. "Det gör inget" sa jag glatt. Det visade sig att det visst gjorde något, den bullen skulle nämligen killens pappa med diabetes ha. Om marken hade kunnat öppna sig, så hade jag med glädje sjunkit ner då. De var supergulliga och sa att det inte gjorde något, men jag skämdes som en hund.

Under en middag på en konferens satt jag med tillsammans med helt okända personer och kommenterade föreläsaren vi hade haft under dagen. Jag tyckte han var underlig och sa " det beror säkert på att han är med i Jehovas vittnen". Då sa mannen mitt emot mig "tycker du jag också är underlag?". Det visade sig att även han tillhörde Jehovas. Alltså det här är ett så traumatiskt minne för mig, att jag inte minns hur jag klarade att fortsätta middagen. Jag var 20 år och sen dess har jag lärt mig att tänka till innan jag öppnar munnen.

Mysig middag hos Kinna

Igår blev vi bjudna på middag hos Kinna. Hon har ett sånt mysigt och fint hem. Så snart man kommer innanför dörren känner jag mig som hemma. Själva har vi möbler som vi ärvt från föräldrar eller farföräldrar blandat med moderna möbler. Det blir ett mishmash som ärligt talat är svårt att styla. Kinna har valt varje möbel med omsorg och de passar in som ett fint pussel. Det skapar lugn och harmoni. Det skadar inte att hon dessutom har öga för inredning. 

Middagen var förstås superb liksom sällskapet och samtalsämnena flödade bland annat om irritation över bristande ork. Kvinnor förväntas orka oändligt. Det är inte lika ok för en kvinna att slänga sig i soffan efter jobbet och skita i alla måsten. Förväntningarna på oss kommer mest från oss själva och irritation när vi inte orkar leverera som vi brukar. En sketen förkylning tar numer längre tid att återhämta sig från. Hur man än ignorerar tröttheten under och efter en förkylning, finns den där förvånansvärt länge och envist. Det finns inga genvägar nu för tiden, utan det är vila som gäller.

Supergod äppelkaka!

Pulkaåkning

I förmiddags åkte vi pulka, Stella, Nova och Elsa med föräldrar. Det blåste kyligt och jag var påpälsad rejält. Efter några turer i backen lackade svetten och tjejerna frös inte längre. Vi var helt själva i backen, så vi kunde åka hur som helst nedför. 

Nu tycker jag det kan räcka med lediga dagar. Trots flera utlästa pocketböcker, flera serier och julfilmer, börjar jag känna mig uttråkad. Chokladförrådet  börjar sina och tur är det! 

Sjukstuga

Min man är och har varit förkyld i flera dagar. Själv klarade jag mig fram tills i natt, då jag fick ont i halsen och snuva. Men I morse vaknade jag utan halsont och jag har i alla fall klarat att skotta vår uppfart och trappor. Svetten lackade men luften är ju härlig när det snöar och hela trädgården blir som inlindad i bomull. 

I morgon hoppas jag att jag är ännu piggare. Nu fortsätter jag att mysa med filt och pocket i soffan. Böcker sägs både bota olycklig kärlek och förkylning. 

Kort styrkepass utomhus

Solen och vetskapen om att det snart vankas mängder av snö, gjorde att jag passade på att köra ett kort styrkepass utomhus hemma. Det blev knäböj, skivstångsrodd, tåhävningar och ett försök till planka med "handtag".  Tjugo minuter tog passet och det var ljuvligt att vara utomhus i dagsljus!

Oj stången hålls inte rakt, men inget jag märkte!

"Inåtvända" tåhävningar

Utåtvända tåhävningar

Raka tåhävningar

Jag var livrädd att handtagen skulle glida...

Gott Nytt År!

Lite skidåkning

I förmiddags följde jag med de stora barnbarnen till Kristinehamn och åkte längdskidor Både Stella och Nova provade att åka och var riktigt duktiga.

Mina mål för 2026

Under 2026 vill jag ha mer av nya upplevelser.  Så gott som aldrig säger jag nej till nya upplevelser,  men jag kan bli bättre på att initiera dem själv. För att göra det behöver jag prioritera, planera och involvera mina nära. 

Jag vill träna allsidigt och inte fundera så mycket på hur långt eller hur ofta jag springer, styrketränar, yogar eller gör något annat. Olika former av träning tillsammans med vänner är det som är roligast. Min träning fungerar bäst när jag får rutin på den. Så jag ska hitta tillbaka till mina rutiner, samtidigt som jag ska vara öppen för variation. 

Nu är jag färdig med min tredje yrkesutbildning, men jag vill fortsätta att utvecklas och ta mig an nya utmaningar. Jag har en försiktig, långsiktig plan vad jag kan sysselsätta mig med både nu och framöver. Det krävs att jag förkovrar mig, avsätter tid och faktiskt ägnar mig åt det. Kanske startar jag under 2026, kanske avvaktar jag. Det beror på...