När man får energiboost

Våren är underbar tycker jag. Jag vaknar pigg varje morgon och är fylld av energi dagtid. Varje dag känner jag mig energisk och glad. Visst är det vågat att skriva det. Kanske jinxar jag det nu...

En läkare sa en gång till mig att det finns inga fullt friska människor. De är bara inte tillräckligt undersökta än. En riktig muntergök. Jag har förstått att så gott som alla människor i en viss ålder har artros,  men långt ifrån alla märker eller lider av det. Kanske ses man inte som fullt frisk då?

Själv har jag ett överaktivt immunförsvar vilket gör att jag är allergisk, har eksem och en läkare kanske inte bedömer mig som fullt frisk, även om jag gör det. Eftersom det inte är något begränsar min vardag, tycker jag att jag är helt frisk.

Jacob Gudiol är positivare och berättar att vi är friskare än någonsin. 50- och 60-åringar är friskare idag än vad 50- och 60-åringar var för 20-30 år sedan. Vi lever längre och drabbas av sjukdomar senare i livet. Trots att vi är mer överviktiga nu är vi friskare. Det gäller både cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. 

Rörelse är absolut en viktig faktor och bra för att bibehålla den fysiska hälsan. Men framförallt motionerar och tränar jag regelbundet för min sinnesfrids skull och således den psykiska hälsan. Jag mår så bra av att röra på mig. Jag började jogga igen under mars månad. Det är säkert därför jag nu är piggare och gladare. Passivitet, stillasittande gör mig deppig. Mörker och kyla gör inte humöret muntert heller. Så våren kombinerat med rörelse och träning ger mig en riktig energiboost.

Kämpa med träningsvärk

I morse var jag glatt överraskad över hur lite träningsvärk jag hade efter gårdagens träningspass. Självklart kom den smygande under eftermiddagen. Toalettbesök då rumpan drattar ner på ändringen eftersom det gör ont i musklerna att hålla emot. 

När jag promenerade hem bröt solen sig genom molnen en stund och värmde gott. Perfekt väder för en joggingtur, tänkte jag. Så efter en snabb måltid bytte jag om och gav mig ut. Åh, herregud vad stelt och långsamt det gick på grund av träningsvärken! Jag kände mig stel som en spattig ko. Tre långsamma kilometer fick jag ihop och sen promenerade jag en kilometer i snigelfart och fotograferade den rosa himlen, bland annat.

I morgon är det fredag igen. En helg som är helt oplanerad, ren från aktiviteter ligger framför oss. Hoppas vädret blir bra, så jag kan greja i trädgården. 

Trx-pass

Ikväll följde jag med Kinna på ett trx-pass. Det var fyrtio kämpiga minuter kan jag säga. Flera olika benövningar inledde passet som bestod av fyra block. Mellan varje block var en vidrig cardio. Den värsta var slamball mot vägg och den enklaste cykel, eftersom jag inte hade något motstånd. 

Vi tränade rygg, bröst, tricep och mage i varierande tunga övningar. De sista tio minuterna mådde jag illa av ansträngning, men hämtade upp mig, tack och lov!

När jag kom hem vräkte jag i mig mat och dryck. Bäst att fylla på efter så tung träning.

Backpass check!

Efter söndagens lite längre joggingtur känns en viss ömhet i benhinnorna. Vädret var inte heller helt på topp med kraftiga vindar och regn som hotade att komma när som helst. Så jag bestämde mig för att en kort backig tur på hemmaplan fick räcka idag. 

Jag joggade uppför alla backar, gick mellan backarna och joggade i nästa. Åtta backar avverkade jag och sista backen flåsade jag rejält. Drygt tjugo minuter tog passet och jag undkom regnet. Hellre ett kort träningspass än inget alls! 

Helgen

Helgen inleddes med grillpremiär för i år. Det gäller att passa på så snart det är lite sol och värme.  Jag älskar grillat! I lördags möttes Steffanie, Svante, Sara, William, Lovisa och jag på Trätoffelfabriken. Nu var det deras tur att få träskor. Svante bestämde sig för ett par marinblå med regnbågsrem som både kan vara bakom hälen eller vara framtill på träsko. William ville ha ljusrosa träskor. Lovisa hade svårt att gå i träskor och ville istället ha ett par tennisskor med blinkande ljus för varje steg. 

När alla var nöjda med sina inköp åkte vi till Ö&B och köpte barnböcker och lördagsgodis. Steffanie och Svante åkte hem. Sara och barnen följde med hem och åt grillad korv med bröd. Lovisa tog en middagslur och William softade, så Sara och jag kunde dricka kaffe och se på ett avsnitt av "Love is blind". 

När de åkte hem kom David hit med de stora tjejerna. Vi sydde om gamla stretchjeans till kjolar åt dem. Stella sydde på symaskin och Nova sydde för hand. Båda provade att stryka och tyckte det var kul. En och en halv timme pysslade med det. Sen ville dem passa på att bada i vårt badkar. När vi körde hem dem köpte vi mat och kikade på en serie innan vi däckade.

Halv fem vaknade jag i morse. Så irriterande att vakna tidigt under helgen. Men det är som det är. Jag åt frukost och kikade på tv. När min man vaknade bytte jag om och gav mig ut på veckans tredje joggingtur.  Idag ville jag vara ute i minst fyrtio minuter. Det var kyligt, regnet hängde I luften och det blåste. Men jag kände mig pigg I benen. Fyrtiofem minuter joggade jag och jag hade kunnat hålla på längre, men jag ville inte utmana ödet. 

Plockade rätt på alla syattiraljer. När barnbarnen är här ska allt bara "rulla på". Ingen tid ägnas åt triviala saker som städning. Det tar jag tag i efter besöken. Så lite plockande och dammsugning. Därefter duschade jag och hämtade Sofie. Vi shoppade större blomkrukor, jord och lite annat smått. Sen blev det dags för lunch på stan och hemfärd.

Väl hemma kikade solen äntligen fram. Jag skolade om nästan alla plantor med rosenskära. Det är enkelt och kul att så blommor, inte lika kul att skola om. Men nu  är det gjort.

Solig torsdag

Så underbart det var med solsken och lite varmare luft idag! Humöret blir på topp och på hemvägen bestämde jag mig för att äta snabbt och sen ge mig ut på en joggingtur. Så jag åt rekordsnabbt, bytte om och gav mig ut. Genast kände jag att det gick betydligt lättare den här gången än i tisdags. Fåglarna kvittrade, solen höll på att gå ner, benen kändes bra och jag njöt. 

Tre kilometer blev det och sen promenerade jag en kilometer. Det gick så mycket bättre idag och kändes så bra. Den här veckan ska jag försöka få till tre pass. Nu är jag på gång igen.

Omstart igen

Fortfarande känner jag mig lite darrig efter maginfluensan. Men idag hade jag bestämt mig för att ta en joggingtur. Himlen var rosafärgad, luften kylig och det doftade blöt jord. Första kilometern gick trögt, men jag kämpade på. I början av andra kilometern stod plötsligt en svartklädd man vid sidan av spåret. Adrenalinpåslaget var ett faktum och jag är säker på att han såg mina chockade ögon. Där blev det plötsligt lite mer fart tills jag kom i slutet på en raksträcka och kunde se mig om. Se mig om och konstatera att mannen inte följde efter mig. Jag brukar aldrig vara rädd för män när jag är ute och joggar. Det brukar vara djur jag oroar mig för. Troligen har jag läst lite för många deckare på sistone. 

Jag tog en helt annan väg hem sista kilometern, för säkerhets skull. En omväg som är rejält belyst. Hela turen gick tungt, segt men det var väntat. Jag känner mig sliten fortfarande. Vissa dagar känns varenda år i kroppen.