Lördag den 18/7 mådde jag lite illa hela förmiddagen och hade lite huvudvärk. Det blev svalare då, så jag tänkte det berodde på vädret. På kvällen när vi skulle äta tacos kände jag nej, det här går inte. Så var det dags för kristallsjukan igen. Ständigt illamående, kräkningar vid minsta huvudrörelsere. Ostadig gång som lutande tornet i Pisa varje gång jag gick till toan med kräkhinken i sällskap. Ja, det är en konst att kunna kissa och kräkas ett episkt antal gånger samtidigt...
På tisdagen åkte vi till akuten. Ofarlig lägesyrsel som du inte kan vila bort, blev omdömet. Du måste röra på dig, utmana dig! Lätt att säga när man är illamående HELA tiden. Men vi åkte hem i alla fall lättade över att det inte är propp, hjärntumör, hjärtinfarkt eller något annat allvarligt.
Min man såg till att jag fick starka tabletter mot illamående utskrivna. Läkaren sa: då har du också några till nästa gång... Tack för den framtidsutsikten! Illamåendet eskalerade trots tabletterna och jag kräktes fortfarande på fredagen, när jag insåg att jag kanske har fått magkatarr. Min man handlade mediciner mot det och halleluja, illamåendet gav sig långsamt. Jag kunde äta lite igen. Igår, en vecka efter insjuknadet klarade jag min första dag utan att kräkas. Så jävla skönt!
Min man har varit min hjälte, min klippa genom det här. Han har bytt hinkar, hämtat vatten, handlat mediciner, underhållt mig, pushat mig att röra mig, gett mig hopp. Utan honom hade jag inte klarat mig! Jag är fortfarande inte helt bra. Jag lutar och går knepigt fortfarande, men kan äta små portioner av mat som min älskade man lagar åt mig.
Tredje kristallsjukan inom loppet av fem månader. Något jag inte önskar ens min värsta fiende. En riktigt märklig sommar har det här blivit av flera orsaker, varav den här är en. Nu gäller det att bygga upp kroppen och psyket igen. Att våga tro på att jag är frisk och att kristallerna håller sig där de ska fortsättningsvis!
 |
| Sliten kvinna! |
