En början till planering 2027

Äntligen fredag! Efter jobbet var jag på stan och träffade syrran. Det blev dagens positiva inslag. Så himla skönt att umgås med någon som har lite svart humor. Allt blir så mycket roligare då. Jag köpte farsdagspresent till min man. Han är inte min pappa, men han är en fantastisk make, pappa och morfar. Så han förtjänar att bli firad.

På stan vimlade det av människor. Kanske var fler på jakt efter presenter till sina fäder eller så är det så livligt varje fredag. Jag är sällan på stan på fredagar, så jag vet inte hur det brukarvara. I stället hägrar soffan, en god bok och smågodis som regel på fredagarna. 

Nu har vi börjat planera för 2027 som förhoppningsvis blir bättre än 2026. Vi vill ha minst en rolig aktivitet i månaden. Jag ska köpa mig ett gymkort igen och gymma två vardagsmorgnar i veckan. I januari måste jag väl vara ännu bättre i yrseln?! Just nu är den inte bra alls. Men det går upp och ner hela tiden. Den är oförutsägbar helt enkelt. 

Morgonstund har guld i mun

När det är så absurt att det blir komiskt

Lika fint väder idag och jag fick mig en lunchpromenad också. Idag har jag suttit i möte nästan hela dagen och jag skulle ljuga om jag sa att det var roligt. Vissa stunder har jag så tråkigt att det känns som tiden har stannat. Till slut tog mötet slut och jag kunde gå till jobbet en kort stund. 

Dagens positiva inslag var samtalet med äldsta dottern och hennes underhållande berättelser om olika rutiner de har på hennes jobb. Det var så absurt och knäppt att det blev roligt. Ibland har jag tänkt att "nej det här kan inte vara sant, det måste vara överdrivet". Men så visar det sig att det faktiskt är sant. 

Helgen närmar sig och jag har fått hem lera jag ska försöka göra något av. Härligt med fest lördag kväll med mycket folk och fars dag på söndag. En helg att glädja sig åt efter den första veckan i november. 

Magiskt på morgonpromenaden 

Om fem år är jag pensionär

Ännu en morgon med härlig, krispig luft. Dagens mest positiva inslag var morgonpromenaden. Fyra kilometer blev turen med utsikt över sjön. Dimman steg från den spegelblanka sjön. Underbart att starta dagen med en härlig promenad! Jag hoppas jag kommer ha kvar den vanan när jag blir pensionär. 

Mindre än fem år kvar till pension. En del kanske tycker fem år är lång tid. Jag tycker det är kort tid och ibland funderar jag på vad jag ska sysselsätta mig med hela dagarna. Då är äldsta barnbarnet 14 år, två är 12 år och tre är 10 år. Märkligt att föreställa sig dem så stora allihop. I den åldern kanske de inte vill hänga med mormor längre.

Min man är tre år yngre än mig. Förmodligen kommer jag vara ensam i minst ett år innan han går i pension. Jag tror det är viktigt att skapa sig rutiner kring motion och träning och hålla sig till dem. Tänk vad härligt att kunna gå till gymmet på förmiddagen när de flesta jobbar! Tänk vad härligt att kunna utforska olika vandringsleder och kunna göra dagsturer till städer man är nyfiken på. 

Dagens outfit 

Bästa november

November är den värsta månaden på året, men i år har jag bestämt mig för att det här ska bli min bästa november någonsin, så det så!

Jag ska se till att jag får tid för återhämtning. Efter femton veckor med yrsel behöver jag det. Jag kan inte träna som jag vill på grund av yrseln, men jag kan hitta på saker för att återhämta mig. 

Mysfaktorn når sin topp i november med  levande ljus, filtar, varma drycker och böcker.  Jag älskar att läsa och det är också återhämtning för mig. Jag tycker också det är mysigt att pyssla och baka.

November är en perfekt promenadmånad och joggingmånad. Jag älskar att jogga och promenera i mörkret. Det känns som mörkret omsluter mig och jag är i min egen bubbla där ingen kan se mig. Mörkret gör att visuellt buller försvinner och gör promenaden ännu mer meditativ.

November kan också ge tid för reflektion. Dels kan jag reflektera varje dag över dagens positiva inslag. Det behövs när det regnar och är mörkt. Året börjar ju också närma sig sitt slut och jag kan ägna tid åt att reflektera över:

•Vad har jag åstadkommit under året?

•Vad är jag stolt över?

•Vad vill jag ta med mig in i nästa år?

Dagens positiva inslag var det
härliga vädret. Jag har promenerat
 sammanlagt 7 km idag. Bonus blev lunchpromenaden i solskenet. 

Märklig upplevelse

I morse kände jag att en tand var öm, trots att jag använder bettskena varje natt. När jag känt av det tidigare har jag testat att gapa så stort jag bara kan flera gånger och det har jag gnisslat mindre. Så när jag promenerade till jobbet gapade jag rejält stort och märkte till min förvåning att jag blev yr varje gång jag gapade. Det var en märklig känsla. Jag gapade och vinglade om vartannat. 

Självklart höll jag på att gapade så fort det gavs möjlighet, läs så fort jag var ensam. Jag var tvungen att undersöka om jag bara gapade eller om jag rörde huvudet. Så jag höll huvudet stilla på olika sätt och gapade. Det blev alltid yrsel varje gång oavsett huvudets vinkel. Märkligt! 

När jag googlade fick jag fram:

Att känna yrsel när du gapar stort beror oftast på spänningar eller problem i käklederna och dess muskler, ett tillstånd som kallas temporomandibulär dysfunktion (TMD). Eftersom käklederna sitter mycket nära innerörats balansorgan och delar nervbanor med nacken, kan kraftiga käkrörelser eller spända tuggmuskler påverka balanssystemet och utlösa en känsla av ostadighet eller yrsel. Att pressa eller gnissla tänder (ofta under sömnen) skapar spänningar som strålar ut mot öronen och kan orsaka yrsel, lockkänsla eller tinnitus.

Man ska undvika att gapa stort (så det är mindre bra att jag gapat som en galning hela dagen) vila från tuggande och värma käken. Man kan göra rörelser för käklederna också. 

Så var det med det! 

Bild från min promenad hem.
Fin himmel.

Härliga färger!

Femton veckor med yrsel

Jag försöker se ljust på min situation och hitta fördelar med att lida av virus på balansnerven.

• Jag har en perfekt ursäkt att skylla på när jag vinglar in i någon: "Det var inte jag, det var innerörat."

• Folk tror att jag  haft en väldigt rolig kväll, trots att jag bara varit hemma och druckit Lokavatten.

• Trappor  blir likt äventyrsbanor utan extra entréavgift, särskilt när jag går nerför en trappa.

• När jag lutar huvudet bakåt kan jag säga att jag ser omvärlden från flera vinklar samtidigt och faktiskt mena det.

• Ingen ifrågasätter längre varför jag lutar mig mot något när alla andra står upp.

• Jag har alltid en bra förklaring till varför jag har en kreativ gångstil.

•  Folk känner igen mig på långt avstånd när jag promenerar. 

• Jag får äntligen använda frasen "jag är lite yr idag" utan att någon tror att det handlar om något ledsamt och stressande.

•  Jag kan lite käckt säga att jag inte har tappat balansen i tillvaron. Den är bara outsourcad till mitt högra inneröra...

En fartfylld lördag

Halv sex vaknade Nova. Då hade vi sovit i nästan nio timmar.  Vi smög upp, fixade frukost och myste lite. Ganska snart blev vi rastlösa så vi gav oss ut på en promenad till lekparken. Det var frost, dimma och sol. I skuggan frös vi lite. Allt var antingen frostnupet eller blött. Det blev bara lite balansgång och stående gungande innan vi vände hem. Nova blev trött och fick rida på min rygg en bit.

När Nova hade åkt hem lagade jag lunch, kors i taket. Efter lunchen slipade jag barnstolen i en hel timme. Sen gick jag ner I källaren och målade. På onsdag tömmer de trädgårdstunnan för sista gången i år, därför passade jag på att kratta och rensa lite ogräs. Hösten är en rätt bra årstid att rensa ogräs har jag kommit fram till. Nu är gräset dött och lätt att ta bort. När det väl är borta, kommer inget nytt förrän till våren. Det ger illusionen att det är oerhört rensat och det är ju trevligt. 

Nu ska jag gå och hänga tvätt. I morgon kommer ännu en fullspäckad dag.

Det gäller att ha tålamod...