Trx och joggingtur

Igår deltog jag på ett trx-pass igen. Jag cyklade till jobbet så att jag snabbt kunde cykla till träningspasset efter jobbet. Vi fick göra fyra olika block med övningar. Mellan varje block var det två minuters cardio. Vi tränade ben, armar, bröst och bål. Den här gången gick det bättre för mig. Jag blev inte spyfärdig förrän under sista cardion. Sen cyklade jag hem på darriga ben.

Idag blev det en kort och långsam joggingtur. Benen är stela av all träningsvärk. Men det var ändå skönt att komma ut och röra på mig. Naturen börjar vakna till liv. Tussilagon blommar, fåglarna kvittrar och vid fyratiden i eftermiddags värmde fortfarande solen. Jag satt utomhus och åt när jag kom hem. Det är verkligen ljuvligt ute nu.

Livet tar oväntade vändningar

Idag höll jag den första arbetsplatsträffen på det nya jobbet. Vi var i en provsal, en gräsligt möblerad sal, skräpig och stor. Vi är alltid i samma sal tydligen. Den var egentligen inte ledig idag, men läraren var som tur var ok med att vi använde den. Fikat som var beställt hämtade jag med hjälp av en rullvagn. Vi upptäckte att det saknades tepåsar, mjölk och hälften av mackorna. Någon gick och fixade det. Jag fattade inte hur projektorduken skulle fås fram, men jag fick hjälp med tekniken. 

Jag tittade ut över gruppen medarbetare som satt tätt intill rummets väggar och mitt i salen gapade bänkarna tomma. Herregud vilken jädra lokal, tänkte jag och typiskt att allt ska krångla! Ett djupt andetag, så drog jag igång. Trots allt trubbel gick hela mötet bra och jag hade lust att göra en segerdans efteråt, men nöjde mig att stillsamt promenera hemåt. 

Om någon hade sagt till mig när jag slutade gymnasiet, att du kommer utbilda dig till gymnasielärare, specialpedagog och så småningom rektor, hade jag hånskrattat. Jag som var så skoltrött, som sjukanmälde mig friskt på fredagar för att jag inte hade lust att gå dit när vi slutade lunch. JAG skulle minsann aldrig gå någon mer utbildning, verkligen ironiskt så här sett i backspegeln. 

Lusten att utvecklas och att utveckla verksamheter har drivit mig. Men under mitt första jobb inom reklambranschen, var det ledan som drev mig. Jag var så uttråkad att jag höll på att bli galen. Pluggandet till lärare blev då en ren njutning. Jag älskade allt, till och med doften av nya läroböcker.  När man är motiverad går det lätt.

Jag är glad att jag har vågat prova på utbildningar, nya jobbuppdrag och utmanat mig själv. Det är aldrig för sent att utvecklas! Vi gör det hela livet om vi ser till att ha förutsättningar för det. 

Jag för typ 12 år sen, när jag var rödhårig. 

Äntligen lite trädgårdsarbete!

Röd måndag och därför ledig från jobbet, men jag har jobbat desto mer i trädgården. Jag har rensat ogräs och som vanligt så här i början av säsongen får jag träningsvärk i fingrarna ganska snabbt.  Till slut värkte det så i dem, att jag fick ge mig. Två timmar klarade jag i alla fall. 

Men jag har hunnit med att göra "söndagsgöra" fast det är måndag, med tvätt och städning. Mannen har laddat åtta matlådor och så fikade vi på altanen i solskenet.  Underbart med lite solljus och värme tycker jag.

Efter kvällsmaten bytte jag om direkt och gav mig ut på en joggingtur. Kanske var jag lite för snabb att ge mig ut så tätt inpå måltiden. För det kändes väldigt tungt idag. Rejäl motvind hade jag också, men jag kämpade på och fick ihop tre kilometer. 

Påskfirande och födelsedagsfirande

Tråkigt nog var flera sjuka på påskafton. Amanda, Steffanie, Albin och Svante var sjuka. William är i USA och hälsar på släkten där. Men vi andra åt lunch och myste. Stella och Nova sov över och innan kvällsmaten gick vi en promenad till Rävåsskolan. 

Idag fyller Steffanie 33 år. Vi firade henne i förmiddags. Helt otroligt att hon redan fyller 33 år!

 

Sol på näsan

Äntligen lite sol och värme! Promenaden hem från jobbet var ljuvlig. Väl hemma kokade jag gröt, åt och bytte om. Perfekt väder för en joggingtur. Jag kände mig pigg och fick ihop fyra kilometer. Det gick bättre än jag förtjänar, men ibland får det vara så.

När jag kom hem hade maken lagat halloumiburgare med pommes. Perfekt med mat igen, säger jag som aldrig tackar nej till en måltid. 

I morgon har jag varit en månad på det nya jobbet. Några olika personer frågar mig nästan varje dag hur det går, om det är mycket att sätta sig in i. Jag svarar sanningsenligt att det har gått bättre än väntat. Det var ett betydligt större steg att gå från grundskolan till vuxenutbildningen. Självklart är det mycket jag inte har koll på än, men det kommer!