Bittra människor är inte roliga!

Det finns stunder i livet när något skaver. En orättvisa, ett svek, ett beslut vi inte fick påverka, en relation som inte blev som vi hoppades. Bitterhet kommer smygande, nästan omärkligt kanske för den som är drabbad, lite tydligare för oss vid sidan av. Bitterheten binder personen till det förflutna, till gamla händelser. Det kan vara årtionden sen något hände. Personen ältar, upprepar samma sak om och om igen. Bitterheten gör personen vaksam och att hen tolkar världen genom ett filter av misstro. För varje gång personen håller fast vid att någon eller något har gjort hen illa, håller personen samtidigt fast vid en version av sig själv som inte går att förändra. Människor som önskar andra olycka, som möter dem de är bittra på med knutna nävar, måste bli oerhört dränerade.

Tänk vad energi det slukar att hela tiden upprepa, älta och att inte kunna befria sig från dess grepp. Man behöver inte förlåta, inte glömma - men man kan lära sig något av det som har hänt, eller i alla fall försöka lära sig något och GÅ VIDARE! Det måste vara oerhört svårt att känna glädje, nyfikenhet, hopp, lugn och att se framåt och inte hela tiden bakåt. När du släpper bitterheten kan du agera framåt, fatta beslut, påverka din framtid. Utan rastret av bitterhet, kan personen se på situationen nyktert och skilja mellan vad som faktiskt hände och hur det kändes, vilket ger mindre drama.

Att inte vara bitter är att vara hel!

Det ljusnar

 Idag har jag haft en toppendag på jobbet. Min vapendragare och jag har skrattat så att tårarna rann. Tack och lov att jag vågade ta steget och byta jobb i våras. Så kul som jag har nu på jobbet, har jag inte haft på flera år. Vi är 39 personer på vår arbetsplats och det är alltid någon av dem som får mig att skratta om dagarna.

Nu känner jag mig verkligen på bättringsvägen också. "Bilden" skakar inte längre lika häftigt när jag promenerar och jag har kunnat jogga vid övergångsställ utan några svårigheter. jag kan växla med blicken från att titta var jag sätter fötterna till att blicka längre fram. Jag kan kika åt ena sidan utan att gå som lutande tornet i Pisa. Under långa stunder på jobbet glömmer jag bort att jag har yrsel. Locket i höger öra börjar också släppa lite. Röster jag hör är inte längre i Kalle Anka version, utan låter som de ska. Kanske slipper jag varaktig hörselnedsättning, om jag har tur. Annars får jag bära hörapparat, det gör inte mig något.

Idag har jag pratat med alla tre döttrarna i telefon och min syster har varit här på besök. Det är inte vanligt att jag under en och samma dag talar och träffar alla. Familjen <3 betyder enormt mycket! Snart fyller Sara och Simon 40 respektive 30 år och det ser vi fram emot. Tänk att det är 40 år sedan jag blev mamma för första gången. Det är inte klokt vad tiden går!

Sofie som fotograferat  mig i augusti 2015.
På den tiden hade jag rött hår.

Här är det jag som har fotograferat Sofie.
På den tiden hade hon mörkt hår

Helgen

 Igår hade systrarna med kompisar möhippa för Steffanie. De såg ut att ha det riktigt roligt. Efter flera veckors planerande och hemlighetsmakeri, känns det extra kul att det blev så lyckat. Nu är det inte långt kvar till bröllopet.

Idag har jag tagit en långsam promenad tillsammans med Kinna. Vi möttes på spåret och tog ett varv och sen följde hon med mig hem och fikade. Det blev drygt 4 kilometer och längdrekord för mig under de här tre veckorna. Dessa tre veckor känns som tre månader. Tiden segar sig fram och jag tycker allt jag gör går segt som sirap. När jag städer får jag en chock över hur lite jag hinner eftersom allt går i snigelfart. Men jag har bakat bullar och blåbärskaka idag tillsammans med Lovisa.

I morgon är det andra arbetsveckan efter semestern och fler kollegor kommer tillbaka. Jag planerar att promenera till och från jobbet i morgon. Det gäller att starta i tid, så jag inte kommer för sent nu när jag går i snigeltakt...

📸 Sofie

📸 Sofie 

📸 Sara 

📸 Sara

📸 Sara

📸 Sara

📸 Sara

📸 Sara

Tjugo frågor och svar

1. Vem litar du på? 
Alla i min familj!

2. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Min mellersta dotter Sofie.

3. När grät du senast?
Det var när jag läste boken "Promise me sunshine" av Cara Bastone, en mycket bra bok.

4. Vilken var den senste appen du laddat ner?
Sveriges Radio - jag lyssnar på flera poddar där.

5. Vem eller vilka saknar du?
Jag saknar mina föräldrar som inte lever längre.

6. Om du inte jobbade inom skolan, vad skulle du då jobba med?
Min dröm som ung var att arbeta som journalist, men jag skulle kunna tänka mig att jobba inom vård och omsorg.

7. Har du varit olyckligt kär?
Nja, kanske mer olyckligt förälskad när jag var tonåring.

8. Vilket viktigt råd skulle du ge dig själv som nybliven förälder?
Lita på dina instinkter och var inte så orolig! Njut av tiden med barnen, vips så är de vuxna och har inte tid med dig!

9. Vad är det första du ser när du möter en för dig ny människa?
Ögonen är det första jag ser. Jag tycker man ser om en människa har snälla, humoristiska, empatiska ögon.

10. Favoritsysselsättning 
Jag äslskar att läsa, tycker om att fixa i hem och trädgård och att umgås med familjen.

11. Drömresmål?
Jag har faktiskt inget drömresmål. Så länge jag har med mig någon från familjen, hänger jag med överallt :)

12. Vilken var den senaste filmen du såg?
Mamma Mia The Party älskar musikaler!

13: Svensk favoritartist?
Åh, vad svårt att välja! Molly Sandén är bra.

14. Favoritfärg på kläder?
Jag har nog mest blått

15. Favorit tv-program
Älskar alla program där de snickrar och renoverar men de norska stugfixarna är mina absoluta favoriter. Jag kika på också på Bäst i test och så gillar jag engelska kriminalserier.

16. Favoritförfattare
Katherine Center, Mhairi McFarlane, Alison Espach, Rebecca Yarros

17. Vad är det bästa med att vara gift 
Alltså, min man lagar världens godaste mat, han är väldigt snäll, omtänksam och jävligt bra i sängen! Det är också skönt att dela både glädje och bekymmer med sin bästa vän.

18. Hur viktigt är det med vänner?
Jag har fyra riktigt nära vänner och två av dem har jag känt sedan vi var barn och de andra två i tjugo år. Tiden går fort när man har roligt. Det viktiga med vänner är att man har ett utbyte, att man lär av varandra. Mina vänner är väldigt viktiga för mig, men vi har alla mycket runt oss med barn, barnbarn. Som tur är, är det lätt att ta kontakt, att träffas även om det går lång tid mellan ibland.

19. Vad tror du att dina barn tänker om dig?
Jag tror de på sista tiden har blivit lite påminda om att jag börjar bli gammal, men att jag fortfarande är någon att räkna med. Jag tycker om att höra dem berätta om sina jobb, så förhoppningsvis tänker de att jag är bra på att lyssna och peppa dem.

20. Tänker du någonsin på döden?
Javisst, jag är i grund och botten en hypokondriker som alltid tror det värsta om varje symptom jag har. Men jag tycker jag så här långt har haft ett fantastiskt liv. En fin och bra man gifte jag mig med. Jag som aldrig skulle ha barn fick tre underbara tjejer. Jag som aldrig i livet skulle plugga vidare, har läst tre yrkesexamen på universitet. Jag har älskat att bo på landet och älskar att bo där vi bor nu. Våra sex barnbarn gör att jag känner mig rik. Mitt nya jobb älskar jag. Så jag är äckligt nöjd över mitt liv och ibland tänker jag att jag kanske har det för bra och nu kan jag få en dödlig sjukdom och så är det slut på livet. 

Fredag

Idag har jag kört bil från Örebro och jag var helt slut efteråt. Så tröttsamt att koncentrera sig på att hålla en rak kurs på 110-väg. Det är så mycket lättare att köra i stan. Känslan var lik den när jag som 18-åring övningskörde på landsväg i början. Förmodligen blir det bättre med tiden. 

Annars har jag handlat och städat. Arbetstakten är betydligt långsammare än vanligt, men det får ta den tid det tar. Nu blir jag i alla fall inte illamående när jag dammsuger under sängen och det är ju framsteg. I natt när jag gick på toa, vinglade jag inte lika mycket som tidigare. Det gjorde mig så uppåt att jag knappt kunde somna om, ha ha.

Torsdag

Snart har jag varit "sjuk" i tre veckor. Locket i högra örat har jag snart haft i två veckor. Nu till lite roligare fakta: jag klarar att sätta ena foten tätt intill den andra och samtidigt hålla armarna i kors över bröstet. Nästa steg är att klara det samtidigt som jag tittar växelvis åt höger och vänster. När jag klarar det ska jag växelvis titta upp och ner samtidigt som jag går med ena foten tätt intill den andra och håller armarna i kors över bröstet. 

Jag har provat att köra bil idag och det gick utmärkt. Lite läskigt var det i stora rondellen, att bedöma avståndet till bilar som kom i full karriär. Det blev många huvudvridningar innan jag vågade mig iväg. 

Jag har shoppat presenter till Lovisa som snart fyller 3 år och kikade efter ett par grejer till Steffanies och Albins bröllop. Jag måste köpa mig en snygg klänning till bröllopet också. Nu för tiden vill jag ha klänningar med ärm till armvecket och kjollängd till vaden. Den ska vara v-ringad och lite figursydd. Ja, ja det blir spännande att se om jag kommer hitta någon lämplig klänning. 

Här är några klänningar jag har och har haft. En del är flera år gamla...

Ännu en liten promenad

Idag har jag varit på plats hela dagen på jobbet. Det har gått riktigt bra. Så jag bestämde mig för att prova att promenera den närmsta vägen hem. Min man var beredd att hämta mig om det skulle behövas. 

Alltså det är väldigt speciellt att promenera när man lider av yrsel. För varje steg liksom skakar "bilden" av vägen till. Vissa stunder känns det som om marken rusar mot mig. Jag är hyperfokuserad i mina försök att gå rakt. Vissa stunder lyckas jag men ofta vinglar jag till. Vid ett övergångsställe joggade jag några steg när en bil stannade. Det gick bra.

Svetten lackade om mig och två ynka kilometer tog mig 25 minuter att gå. Både igår och idag kommer jag upp i 8000 steg. En rejäl ökning i jämförelse med de två tidigare veckorna. Skönt att det går bättre och bättre!

Bild från igår

Dahlia som jag fått av min syster

Nu kommer smultronen jag sått