Möten som ger energi

Människor är en av våra största glädjekällor.  Inte genom stora gester, utan genom småsaker. Det kan vara ett leende eller en kort pratstund med en någon. En pratstund då ett utbyte sker. Båda parter lyssnar och pratar. Relationer som får plats i vardagen blir som små energistationer. När vi ger glädje till andra, får vi ofta dubbelt tillbaka. Just nu saknar jag min vapendragare som är sjuk. Det är jädrigt trist när han är borta. 

En morgon när vi skulle ha ett distansmöte via datorn, satt vi bänkade framför hans dator. Han anslöt till mötet och vi hälsade på personen vi hade möte med. Plötsligt försvann vår bild, eftersom min vapendragare hade tryckt på något på datorn medan vi pratade. Vi fick panik, han försökte ansluta igen, men jag hörde att personen vi skulle ha möte var kvar, bara att vi inte såg henne. Hon såg och hörde oss perfekt när vi försökte kväva våra skratt samtidigt som han fibblade med datorn. Han har alltid väldigt många flikar öppna samtidigt, så det var knivigt att hitta. Det var så komiskt att jag skrattade så tårarna rann, innan han slutligen hittade tillbaka till mötet. I princip varje dag händer något som gör att vi bryter ihop av skratt. 

Själv är jag en mästare på att blanda ihop namn. Åkesson blir Åkerberg till exempel, men Vapendragaren har god associationsförmåga och förstår vem jag prstar om. Troligen har han vant sig. Jag har blandat ihop personal som det rent objektivt inte finns minsta likhet mellan, men som JAG tycker är snarlika. Vapendragaren har då till exempel skrattande frågat "har du inte tänkt på att de är olika långa?". Öh, nej! 

Jag brukar berätta att jag har ansiktsafasi. Lika bra att vara ärlig, tänker jag. Vissa människor är svårare än andra att memorera för mig och det är riktigt jobbigt! Det bästa för mig är, om de har något ovanligt i utseendet jag kan "hänga upp bildminnet på". En morgon pratade jag med en person som om han vore en helt annan person. Jag insåg misstaget själv efteråt och berättade om det för Vapendragaren. Han höll på att skratta ihjäl sig. Det enda gemensamma i utseendet mellan de jag tog miste på är att båda har klen hårväxt. Men där slutar likheterna. Den ena har skägg, men inte den andre... Tur är, förstod aldrig personen vem jag misstog honom för. Vapendragaren har tystnadsplikt, har jag upplyst honom om mer än en gång. Det är terapeutiskt att berätta om mina fadäser för honom och så skrattar vi tillsammans. 

På måndag ska Vapendragaren komma tillbaka, tack och lov!

Höstfixat lite

Dagens outfit är rätt trist. Blå, brunt
 och grönt är mina favoritfärger.
Vinrött gillar jag också. 

Många bloggläsare i september

Under den senaste tiden har fler och fler hittat min blogg. Kanske är det fler än jag som har googlat på yrsel och hittat hit på grund av det. Jag brukar inte fundera så mycket på vem den genomsnittlige läsaren är eller hur den läsaren är. Förmodligen är det mest kvinnor och troligen i liknande ålder som jag. Det borde vara några som är intresserade av träning. På sistone har det inte blivit så mycket renovering. Köket är inte helt färdigt ännu, kan jag avslöja. Det får ta den tid det tar...

Nästan dubbelt så många läsare
denna månad i jämförelse med
förra månaden.

Dagens outfit 

Man får muntra upp sig med färgglad
tröja när det är mörkt och regnigt. 

Litet styrkepass

Regnet föll mjukt i mörkret mot fönsterrutan i morse. Abrupt vaknade jag av absolut ingenting mer än min egen inre väckarklocka. Dags att gå upp! Mörkret och regnet gör ingen glad, men just idag skulle jag ha bil till jobbet. Så av alla veckans dagar är jag tacksam över att regnet kom just idag.

Trist ändå att inte få mina dagliga promenader.

När jag kom hem bytte jag om och genomförde ett kort trx-pass. Det blev knäböj, bicep curl, tricep press, trx pistol squat, trx crossing lunge och så gjorde jag tåhävningar. Nu känner jag att benen har fått sig en rejäl omgång.

Tricep press 

Pistol squat

Cross lunge

Cross lunge

Så var det tisdag

Den här dagen har varit seg och sniglat sig fram. Jag jobbade sent, vilket jag gör oerhört sällan nu för tiden. Det var i alla fall inte mörkt när jag gick hem, alltid något. Men trött var jag, så det blev ingen träning idag. Men jag har promenerat en hel del så jag har fått ihop drygt 17 000 steg.

Dagens outfit Byxorna är från Lindex
De är riktigt sköna!

Härlig lunchpromenad 

Biomys

Efter jobbet träffades Camilla och jag. Vi åt en bit mat och sen gick vi på bio och såg "Resan till Piemonte". Det var en trevlig film med fantastiska vyer från Italien. Duktiga skådisar och en ganska bra story. Förutom att jag skrattade flera gånger, blev jag sugen på att åka till Piemonte. En mycket trevlig kväll hade vi tillsammans Camilla och jag. 

Men vad mörkt och dystert det var i morse vid halv sex. Jag hade noll lust att gå upp ur sängen. Det blåste så gardinen fladdrade i vårt öppna sängkammarfönster. Tur jag har en gosig morgonrock att trä på mig! 

Många kollegor är sjuka nu, men jag hoppas jag ska klara mig så länge som möjligt. Sömn, frisk luft, motion och mycket frukt & grönsaker kanske håller bacillerna borta. Så fort jag skriver det här, blir jag väl förkyld...

Dagens outfit 

Fina färger på himlen

Aktiv söndag

I morse när jag satte mig upp kände jag att jag var bättre från yrseln igen. Så här bra har jag inte varit på nio veckor. Efter frukosten städade jag hela huset, plockade bort blommor, vattenkannor och leksaker från altanen. Min man lagade pizza till lunch, så himla gott! Efter maten gick jag ut och klippte gräset som var otroligt långt. Jag borstade bort barr från altanen. Vi har mängder av barr I vår trädgård. Så är det när man bor granne med skog.

På eftermiddagen kom Linda och Mattias på fika. Perfekt för mig att sitta still ett par timmar. När de åkte hem, stack jag i väg på en shoppingrunda. Tulpangardinerna i vardagsrummet behövde bytas, nu när det är höst. Rusta hade otroligt prisvärda gardiner som jag köpte. Dessutom passade jag på att köpa några garnnystan. Jag ska försöka handarbeta något. Jag skulle vilja göra ett litet projekt till badrummet som jag funderar på. Det spörs om jag har tålamod till det.

Nu är gardinerna bytta, veckans outfit strykta och jag är redo för sista veckan i september. Här kommer två foton från gårdagens kalas för bästa Simon.

Sara och Simon fyller år på samma dag 

Supergod mat och Amanda hade bakat
en mängd fika som jag aldrig fick bild på.
Men det var himla gott!

Morgonsolen kämpar igenom molnen.

Gofika!

Skönt att vi fortfarande kan sitta på 
altanen och fika.

Prisvärda gardiner från Rusta

Virus på balansnerven eller?

Nu har jag haft yrsel i nio veckor. Första veckan låg jag och kräktes så fort jag rörde mig. Jag tyckte kroppen skrek: rör på dig! Men det gick inte. Mest sov jag bort hela veckan. Gardinerna var fördragna, eftersom jag var känslig för ljus. Jag låg på vänster sida med hinken bredvid sängen. Varje toabesök släpade jag med mig hinken, eftersom jag kräktes så fort jag satte mig på toa. Jag hatar verkligen att kräkas och fick ont i svalget och magkatarr under den veckan. I slutet av första veckan fick jag plötsligt brusljud i höger öra och nedsatt hörsel också. Jag brydde mig inte om hygien eller tandvård. Livet bara försvann den här veckan. Vädret var underbart men där låg jag med fördragna gardiner och kände det som att jag aldrig skulle bli frisk igen.

Andra veckan kämpade jag för att orka hålla huvudet uppe när jag satt. Även den här veckan sov jag till största delen. Jag kunde sova hur mycket som helst verkade det som. Jag klarade inte av att se på tv eller läsa, eftersom illamåendet kom direkt. Värme var också något som gav mig illamående. Vissa dofter gjorde mig illamående och jag klarade inte att dricka kaffe eller Coca-Cola. Det har jag fortfarande svårt för. Det blev mycket poddlyssnande inomhus för mig. I slutet av andra veckan åkte jag på utflykt med syrran. Hon fick köra försiktigt, eftersom varje gupp i vägen gav mig illamående. Vi tog den längsta promenaden jag klarat sen jag blev sjuk. Vi gick i armkrok först, eftersom jag vacklade så. Men under tiden vi gick, kändes det plötsligt bättre. Den utflykten blev en viktig vändpunkt. Hela tiden har jag tränat rörelser jag fått av sjukgymnasten. Han var övertygad om att jag hade fått virus på balansnerven. Det kan man inte vila sig frisk från. Ju längre man är i stillhet, ju längre tid tar det att bli bra. Det tar månader att bli frisk, sa han.

Tredje veckan skjutsade min man mig till och från jobbet. Varje lunch åt jag hemma, så jag kunde lägga mig en stund. Första dagen mådde jag illa hela dagen. Andra dagen släppte illamåendet, tack och lov! Jag kämpade för att höra vad folk sa, kämpade med koncentrationen. Arbetskamrater undrade om jag hade problem med ryggen, eftersom jag rörde så stelt på huvudet. Helst ville jag hålla huvudet i samma läge hela tiden. Det var fortfarande kämpigt att hålla uppe huvudet hela dagarna. Det kändes som om huvudet vägde ton.

Fjärde veckan började jag promenera till jobbet och blev hämtad. Efter en tid gick jag även hem, alltid den kortaste vägen. Successivt har jag ökat längden på promenaderna till och från jobbet. Under de längre promenaderna har jag övat på att gå rakt samtidigt som jag växelvis har tittat åt höger, vänster, upp och ner. När jag har orkat har jag lagt till styrkepass. 

Nu får jag yrselattacker när jag lägger mig på rygg från sittande,  till exempel när jag ska bänkpressa. Ibland får jag yrsel när jag vänder mig i sängen och lägger mig på höger sida. Yrseln kommer efter några sekunder, håller i under två, tre sekunder innan den släpper. Jag känner själv att ögonen rör sig under yrselattackerna, jag får nystagmus. När jag går och vacklar känner jag ingen yrsel utan jag upplever att jag vacklar för att balansen är dålig. Troligen har jag yrsel, men att den är såpass lätt och kortvarig nu, att jag inte märker eller känner den. 

Under de här senaste sju veckorna har jag ibland mått så mycket bättre, för att dagen efter må skit och då har jag varit sämre under flera dagar. Ibland har det känts som jag tagit tre steg framåt och två bakåt. Sett så här i backspegeln och med min mans input, har jag nog rört mig lite för mycket under helgerna. När jag har mått bättre, har jag känt att jag måste "passa på" och göra det som behövs i hem och trädgård. 

Den här veckan har jag känt mig otroligt pigg och energifylld, ta i trä! Troligen för att yrseln har släppt såpass mycket att det inte tar på krafterna som tidigare. Alla som någonsin drabbats av åksjuka vet hur obehagligt det är och hur man spänner sig av rädsla för att kräkas. Det tar på krafterna att försöka gå rakt, att inte vackla in i människor. Varje steg måste man tänka aktivt på att fästa blicken på något längre fram, hålla en rak kurs, försöka ha en avslappnad hållning. Alla strategier tar på krafterna, när gångstilen plötsligt inte är automatiserad. Bruset i höger öra är så gott som borta och hörseln är återställd.

Fortfarande är jag inte säker på vad det är jag drabbats av.  Sjukgymnasten verkade säker på att det är virus på balansnerven. Läkaren på Öron, näsa och hals verkade säker på att det är kristallsjukan.