När påflugen karl är på gymmet

Vi har haft tur under flera veckor nu och sluppit den där påflugna karlen, som alltid ska kommentera vår träning. Men tur varar sällan oändligt och idag var det dags. Jag låtsades inte se honom. Det var lätt, eftersom jag knäböjde när han kom fram. Stackars Marlene besvarade hans frågor artigt. Han ville veta om vi mindes hans råd hur vi ska böja, så det blir korrekt (kändes som ett förhör) . När Marlene inte mindes hans råd upprepade han dem med glädje. Vi gnisslade tänder av frustration, eftersom vi inte bett om hans råd och inte vill ha kontakt med honom. Vi gick till en annan del av gymmet och tränade på, utan att ge honom minsta blick. Men vår träningsglädje tvärdog.

Jag förstår inte att människor kan vara så påflugna. Det är inte bara vi som blir påhoppade av honom. Andra människor blir också drabbade och vi reagerar på samma väluppfostrade sätt allihop och svarar artigt. Märkligt att vi är så väluppfostrade!

Bilderna är från gårdagens
hemmaträning, då jag gjorde
excentriska chins med gummiband