Vädret ser så härligt ut när man kikar ut genom fönstret. Men usch vad det har blåst kallt idag! Måndagar är jag ofta lite långsam på morgonen. Idag bestämde jag mig för att ta cykeln till och från jobbet. Visst är cykling bra motion, men det känns ändå som jag fuskar när jag inte promenerar. Därför blev det en promenad lite senare på kvällen.
För en gångs skull gick jag motionsspåret, utan något vattendrag, i hopp om att det skulle vara lite lä i skogen. Det var faktiskt rätt ok att gå där. Jag lyssnade på en pod och gick i min egen värld och takt. Vissa dagar är det väldigt skönt!
Under den senaste tiden har jag haft märkliga drömmar som fått mig att fundera. Ibland tror jag mitt undermedvetna försöker pusha mig till att ta steg jag inte ens vill överväga. Efter en sån dröm, måste jag fundera över den, vilket känns som att peta på en stor sårskorpa. Först är man lite fascinerad, sen gör det jävligt ont plötsligt och man ångrar sig. Man kan lätt inbilla sig att man är rädd för andra, när det i själva verket är sig själv man är rädd för.
Rädsla är nog den vanligaste orsaken till människors bristande utveckling. Ibland brukar jag tänka, vad är det värsta som kan hända? Oftast är det löjligt lite som kan hända, men man har ju en förmåga att förstora upp saker och ting. Bland det bästa jag vet är att bolla det jag oroar mig för med min syster. Hon fantiserar fram katastrofer som är helt crazy och orimliga. Till slut vrider vi oss av skratt och det är omöjligt att känna rädsla. Vi borde verkligen starta den där podden vi pratat om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar