Ikväll var Camilla och jag och promenerade i Degerfors. Vi växte båda upp där fast i olika områden. Jag tar med mig henne till mina hemtrakter och hon till sina. Fast med den skillnaden att jag känner till hennes hemtrakter, medan mina är relativt okända för henne. Det blev en rask promenad om 80 minuter där hon berättade olika barndoms- och ungdomsminnen.
Det var en välbehövlig promenad för mig som suttit blick still i timmar idag på jobbet. Avskyr sådana dagar eftersom det känns som om kroppen förfaller och humöret sjunker. Men ibland kommer man helt enkelt inte undan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar