Ikväll fick jag med mig Anette på intervallpasset. Vi sprang tio enminutsintervaller. En minut kan verkligen kännas som en evighet! Men vi klarade det, banne mig! Sen tog vi en promenad efteråt. Vi bor åt olika håll, men vi följs åt så länge som möjligt. Så småningom gick hon åt sitt håll och jag åt mitt. Det var en sån härlig kväll att jag kände noll lust att gå in. Mot slutet drog jag benen efter mig och bara njöt. Våren är fantastisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar