Hormoner, hormoner...

Efter drygt 10 år med återkommande vallningar, verkar de (ta I trä!) ha upphört. Istället fryser jag oftare än tidigare. Det blir särskilt påtagligt när andra får vallningar och jag sitter med filt. Ärligt talat njuter jag i fulla drag över varje stund utan vallningar. Min nattsömn är otroligt bra just nu (ta I trä igen!). Det var den redan innan semestern. Tänk vad mycket mer harmonisk jag är, bara jag får sova ostört. Inte undra på att småbarnsåren var påfrestande, med ständiga nattliga störningsmoment! Visst orkade jag med det bättre, då jag var yngre. Men lägg till pms i ekvationen och då var jag mycket surare överlag, än vad jag är idag. Dessutom tillkom kravet på att hushållet skulle hålla en viss standard. Nu när jag tänker tillbaka upplever jag att jag la orimligt mycket tid på städning. Idag gör jag det jag har lust med. Om jag inte vill städa, skiter jag i det. Ingen bryr sig om det. Fast det är klart, vi är ju bara två vuxna i hushållet, så det blir inte mycket att städa heller. 

Nej, skönt att slippa pms och övergångsbesvär! Vi kvinnor har det verkligen inte lätt! Vi är påverkade av hormoner under lång tid, samtidigt som de flesta av oss är projektledare i familjen. Fasen alltså, vad starka vi är egentligen!

Upp med filten till hakan!   :)