Att byta tandläkare

För länge sedan skrev jag ett blogginlägg om att jag på vissa sätt är oerhört köptrogen och precis tvärtom på andra sätt. Jag vill till exempel absolut inte byta frisör. När min frisör var barnledig, fick håret växa helt enkelt. Däremot kan jag handla matvaror i vilken butik som helst, eller äta på vilken restaurang som helst. Jag köper helst färg och tapeter i min favoritbutik även om det är lite dyrare. Det handlar om förtroende. Betydelsefulla saker/tjänster köper jag inte av vem som helst. 

Tandläkare, har jag haft samma i många år. När den manliga slutade, fortsatte jag med hans kvinnliga efterträdare. När hon slutade fortsatte jag med hennes efterträdare. Men där tog det stopp. Den nya tandläkaren pratade skit om den förra. Dessutom tog hon bort min tandsten tillsammans med en hel del av mitt tandkött. Numer ser mina nedre tänder ut som riktiga hästtänder nedtill. Tänderna ska bli nedslitna och korta på äldre dar. Mina har blivit längre med lite ynka tandkött ned till. "Sådär, nu kan du använda borstar mellan tänderna " sa tandläkaren nöjt. Mitt tandkött blödde i tre (3) veckor efter hennes behandling. När jag äter fastnar frön och andra små matrester i gliporna mellan tänderna. Gliporna som jag numer måste använda borstar för att rengöra. Glipor jag inte bett om.  

Jag har länge misstänkt att tandläkare är ett visst släkte som gillar att plåga andra. Min hypotes bekräftades av den där tandläkaren. Så jag har bytt, tandläkare, efter att noggrant ha intervjuat två patienter till den. 

Skicket på tänderna syns bara om jag
drar upp läpparna, tack och lov!