Det var längesedan jag kände mig så sliten som nu. När jag är sliten, tappar jag energin och blir less på det mesta. En känsla jag avskyr innerligt. Trots att jag kände mig dödstrött bestämde jag mig för att ta en promenad. Jag vet med mig att en lugn promenad är en av de mest avstressande aktiviteter jag kan göra. Frisk luft och taktfast trampande, gör att axlarna sjunker ner och tankarna vandrar fritt. Men hu vad kallt det var om öronen! Jag ångrade att jag inte tog mössa på mig. Mot slutet av promenaden började det falla mjukt hagel från himlen. Små, runda korn landade mjukt i ansiktet. Kanske kommer det snö snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar