Joggingtur och lite styrka

Efter en hel dags sittande på föreläsning i Örebro,  var det ljuvligt att komma hem. Jag bakade blåbärskakor och bullar. Sen gav jag mig ut på en joggingtur. I kväll började jag långsamt, sen ökade jag hastigheten. Mot slutet lät jag riktigt flåsig. När jag ger mig själv uppdrag under joggingturer, som att öka farten eller att bryta av med intervaller, så håller det tristessen borta. Fokus ligger på uppdraget mer än känslan. Jag vill undvika att fokusera på benens tyngd, den ansträngda andningen eller hur långsam jag är. 

När jag kom hem blev det till att hänga lite med knäuppdragningar och plankan. Suck! Jag måste ta mig i kragen och börja gymma igen!

Tänk att augusti snart är slut. Den här månaden har verkligen flugit fram. Men jag har njutit av att ha slutat tidigt om dagarna, njutit av de ljusa kvällarna och varit uppe extra länge. Bäst att passa på att njuta medan jag kan!

Skogsäventyr

Ikväll tog jag en joggingtur. För en gång skull ville jag inte ta samma gamla runda, utan började med två kilometer på asfalt. Bilarna svishade förbi och jag tröttnade på det. Snabbt kilade jag över vägen på ett ställe och följde en gräsbevuxen väg tills den tog slut och övergick i en stig. En djurstig är inget att lita på har jag lärt mig nu. Den blev mindre och mindre för att till slut upphöra. Jag kämpade på ett tag, men fick ge upp och vända.

Jag försökte ta en annan väg, hamnade vid en viltkamera. Med all säkerhet hamnade jag på bild. Tydligen är det något/några djur de matar där, eftersom det låg fullt med märkligt pellets på marken. Jag vände igen, sprang en bit, stängde av klockan och trängde mig igenom ung björkskog. Herregud vad tät den var! Så här illa går det när jag inte har med mig Kinna, tänkte jag samtidigt som jag liksom simmade med armarna när jag föste bort björkar från kroppen. Det var mossa, grästuvor, högt gräs och träd till förbannelse. Till slut hade jag borrat mig igenom skogen och kom ut rakt bakom utegymmet på spåret. Tack och lov! 

Benen kändes pigga, så jag bestämde mig för att köra några intervaller. Jag sprang två lyktstolpar, gick en, sprang två osv. Fem kilometer fick jag ihop sammanlagt. Men jag fick lite ont i ryggen under intervallerna. Förmodligen behöver jag styrketräna...

Spåret

Opålitlig djurstig...

Vackert

Glad blir man alltid av natur och rörelse 

Gräsbevuxen väg

En helg i Strömstad

Äntligen kom vi iväg till mina svärföräldrar i Strömstad. Tredje gången gillt vi bokade in besöket, fick vi äntligen till det. Solen sken, det var kortbyxväder och jag svettades i mina jeans. Aldrig hade jag väntat mig att det skulle bli så fint väder!

Vi åt gott, umgicks och tog det lugnt. Återhämtning i sin bästa skepnad, om du frågar mig. Jag sov som en stock om nätterna och vi la oss tidigt. Inget tv-tittande, inget surfande, inget läsande, bara umgänge tills mörkret kom och det blev läggdags. 

Min man körde både dit och hem. Jag var uselt sällskap och sov för det mesta. Så en helg med mycket vila och sömn. När vi kom hem,  plockade jag blåbär, fyllde trädgårdstunnan med grenar och gammalt bös, möblerade om på altanen och bar in lite utemöbler. 

Nu har vi tagit in soffan till inglasade altanen. 

Nästa helg blir det kräftskiva här

svärmor bjöd på rabarberkaka.

En tur till stan, där det var marknad.

Underbart väder!

Svärmor har mängder av blommor

Så himla fint!

Inte alltid lätt att fota...

Walk and talk

Jag joggade hemifrån till spåret där Kinna mötte upp. Ganska snabbt märkte jag att det kändes tungt och trögt att jogga. Men jag sa inget om det till Kinna. Kanske är vi otroligt synkade eller inkännande på varandras energi, för plötsligt stannade Kinna och samtidigt stannade jag och utbrast "Nej, jag orkar inte mer!". Så började vi sonika att promenera istället. Ingen av oss kommenterade det, eftersom vi var djupt involverade i en konversation. Tänk vad lustigt det är hur mycket man kan göra och kommunicera utan ett ord. Där joggade och pratade vi, plötsligt stannar hon och jag gör detsamma med ett utrop och som i en gemensam överenskommelse babblar vi vidare. 

Egna prestationskrav pratade vi om. Våra egna krav på prestation är mycket högre än någon utomstående, kunde vi konstatera. Ofta är det helt orimliga krav vi har på oss själva. Krav vi aldrig skulle ha på någon annan. Man kan tycka att det borde bli bättre med åren, men så är det verkligen inte. 

Våra barns kamp med skola, förskola och fritids eldade vi upp oss över också. Frustrationen över att de ska behöva kämpa så. Det gör oss heligt förbannade och på samma gång hjälplöst trötta som urvridna trasor, när vi tänker på hur mycket energi kampen måste stjäla från våra barn. 

Så var turen avklarad och jag ville egentligen fortsätta prata. Trots att samtalet flödat utan uppehåll fanns det mer att avhandla. Men Kinna skulle hem och laga mat. Så det blev avskedskram och promenad bums hem. Inte ens en bild på oss knäppte jag.

Härlig färg på mina Dahlior.

Morgontur med sällskap

Frukost ute i solskenet och jag njuter av sommarens sista dagar. Efter frukosten hörde jag av mig till Kinna.  Jagjoggade ett varv på Nobelspåret, så mötte hon upp och vi promenerade ett varv. Sen blev det kaffe, hemmagjord hallonsaft och mandelkubb. Även nu satt vi i solskenet och njöt.

Lite gräsklippning på det och så startade jag projekt "tömma virkeslagret" under altanen. Hälften är nu utbudet. Några bräder ska kapas innan vi kan köra bort det till tippen. Men jag har ännu en hög att ta fram. Så det återstår en hel del krypande och släpande...

Här har jag lagt virket i olika högar.

Fönster och fönsterbräda jag målat.

Ytterdörr jag målat.

Fjärilar och humlor älskar mina blommor. 

Ljuvliga sensommar

Det är under sensommaren jag har lust att umgås, njuta av varma kvällar och äta gott. Ännu är kvällarna ljusa och när det börjar skymma är det mysigt med levande ljus. När kylan kryper allt närmare värmer det gott med en tjocktröja och filt. Sockor på fötterna och blicken vilar mjukt på sjön. Jag älskar vår utsikt! Samtalen flyter på om än det ena än det andra. Mest är det vardagsbekymgmer som avhandlas, men vi pratar också om annat, mycket trams som leder till skrattsalvor. 

Att komma igång med träningen igen efter uppehåll

En del menar att man ska tvinga sig att träna, så kommer lusten så småningom. Det fungerar inte för mig. Jag börjar med rörelse och motion, så kommer lusten att träna igen av sig självt. Under snart två veckors tid har jag cyklat eller promenerat till jobbet. När jag kommit hem har jag arbetat i trädgården, plockat vinbär eller målat olika projekt. 

I kväll kom den plötsligt,  lusten att springa. Märkligt nog kändes benen lätta och jag knatade på och fick ihop tre kilometer. Vädret är ju helt underbart nu för löpning; lätt vind, sol och behaglig temperatur. Vilken tur att min springtur kändes lätt, nu när lusten föll på. Då kommer jag snart känna att jag vill springa igen.

Kvällspromenad

Idag slutade jag jobbet sent, men jag klagar inte eftersom den här arbetsveckan har varit helt perfekt så här långt. Min man hade lagat "Karlssons frestelse" som är så himla gott. Efter maten gick jag ut och plockade vinbär. Stella och Nova skypade med mig. Nova spelade Bjällerklang på gitarr och underhöll mig, samtidigt som jag plockade bären. 

När Kinna ringde vid 19-tiden, avbröt jag bärplockandet och vi gav oss iväg på en promenad. Skönt att röra på sig. Jag är I en rejäl svacka nu med träningen och har noll motivation. Så det kändes hoppfullt att jag njöt av att röra mig.