Virus på balansnerven eller?

Nu har jag haft yrsel i nio veckor. Första veckan låg jag och kräktes så fort jag rörde mig. Jag tyckte kroppen skrek: rör på dig! Men det gick inte. Mest sov jag bort hela veckan. Gardinerna var fördragna, eftersom jag var känslig för ljus. Jag låg på vänster sida med hinken bredvid sängen. Varje toabesök släpade jag med mig hinken, eftersom jag kräktes så fort jag satte mig på toa. Jag hatar verkligen att kräkas och fick ont i svalget och magkatarr under den veckan. I slutet av första veckan fick jag plötsligt brusljud i höger öra och nedsatt hörsel också. Jag brydde mig inte om hygien eller tandvård. Livet bara försvann den här veckan. Vädret var underbart men där låg jag med fördragna gardiner och kände det som att jag aldrig skulle bli frisk igen.

Andra veckan kämpade jag för att orka hålla huvudet uppe när jag satt. Även den här veckan sov jag till största delen. Jag kunde sova hur mycket som helst verkade det som. Jag klarade inte av att se på tv eller läsa, eftersom illamåendet kom direkt. Värme var också något som gav mig illamående. Vissa dofter gjorde mig illamående och jag klarade inte att dricka kaffe eller Coca-Cola. Det har jag fortfarande svårt för. Det blev mycket poddlyssnande inomhus för mig. I slutet av andra veckan åkte jag på utflykt med syrran. Hon fick köra försiktigt, eftersom varje gupp i vägen gav mig illamående. Vi tog den längsta promenaden jag klarat sen jag blev sjuk. Vi gick i armkrok först, eftersom jag vacklade så. Men under tiden vi gick, kändes det plötsligt bättre. Den utflykten blev en viktig vändpunkt. Hela tiden har jag tränat rörelser jag fått av sjukgymnasten. Han var övertygad om att jag hade fått virus på balansnerven. Det kan man inte vila sig frisk från. Ju längre man är i stillhet, ju längre tid tar det att bli bra. Det tar månader att bli frisk, sa han.

Tredje veckan skjutsade min man mig till och från jobbet. Varje lunch åt jag hemma, så jag kunde lägga mig en stund. Första dagen mådde jag illa hela dagen. Andra dagen släppte illamåendet, tack och lov! Jag kämpade för att höra vad folk sa, kämpade med koncentrationen. Arbetskamrater undrade om jag hade problem med ryggen, eftersom jag rörde så stelt på huvudet. Helst ville jag hålla huvudet i samma läge hela tiden. Det var fortfarande kämpigt att hålla uppe huvudet hela dagarna. Det kändes som om huvudet vägde ton.

Fjärde veckan började jag promenera till jobbet och blev hämtad. Efter en tid gick jag även hem, alltid den kortaste vägen. Successivt har jag ökat längden på promenaderna till och från jobbet. Under de längre promenaderna har jag övat på att gå rakt samtidigt som jag växelvis har tittat åt höger, vänster, upp och ner. När jag har orkat har jag lagt till styrkepass. 

Nu får jag yrselattacker när jag lägger mig på rygg från sittande,  till exempel när jag ska bänkpressa. Ibland får jag yrsel när jag vänder mig i sängen och lägger mig på höger sida. Yrseln kommer efter några sekunder, håller i under två, tre sekunder innan den släpper. Jag känner själv att ögonen rör sig under yrselattackerna, jag får nystagmus. När jag går och vacklar känner jag ingen yrsel utan jag upplever att jag vacklar för att balansen är dålig. Troligen har jag yrsel, men att den är såpass lätt och kortvarig nu, att jag inte märker eller känner den. 

Under de här senaste sju veckorna har jag ibland mått så mycket bättre, för att dagen efter må skit och då har jag varit sämre under flera dagar. Ibland har det känts som jag tagit tre steg framåt och två bakåt. Sett så här i backspegeln och med min mans input, har jag nog rört mig lite för mycket under helgerna. När jag har mått bättre, har jag känt att jag måste "passa på" och göra det som behövs i hem och trädgård. 

Den här veckan har jag känt mig otroligt pigg och energifylld, ta i trä! Troligen för att yrseln har släppt såpass mycket att det inte tar på krafterna som tidigare. Alla som någonsin drabbats av åksjuka vet hur obehagligt det är och hur man spänner sig av rädsla för att kräkas. Det tar på krafterna att försöka gå rakt, att inte vackla in i människor. Varje steg måste man tänka aktivt på att fästa blicken på något längre fram, hålla en rak kurs, försöka ha en avslappnad hållning. Alla strategier tar på krafterna, när gångstilen plötsligt inte är automatiserad. Bruset i höger öra är så gott som borta och hörseln är återställd.

Fortfarande är jag inte säker på vad det är jag drabbats av.  Sjukgymnasten verkade säker på att det är virus på balansnerven. Läkaren på Öron, näsa och hals verkade säker på att det är kristallsjukan.