I morse var det kämpigt att ta sig upp. Detta mörker är inte kul alls. Hela dagen har regndroppar landat rytmiskt mot fönstret. På eftermiddagen var jag så less på det. Skitväder, tänkte jag.
När jag väl kom ut och började promenera hem, kändes det ändå helt ok i regnet. Luften är skön och regnet föll rakt ner. Jag bestämde mig för att ta en omväg och promenera lite längre. Axlarna sjunker ner, tankarna lämnar jobbet mer och mer. En gnista av energi tändes.
Sista kilometern kom motvind, regn i ansiktet och vätan från knäna och neråt började kännas otrevlig. Energin avtog alltmer och jag insåg att jag åt lunch redan 10.30 och nu var det fem timmar sedan. Tur jag hade nära hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar