lördag 3 oktober 2026

När pulsen hörs i örat

Idag bjöd Sara på fika, eftersom hon har fyllt 40. Det var väldigt trevligt. För en gång skull var alla barnbarn friska samtidigt. De har förmåga att vara förkylda om vartannat, som det ofta blir med treåringar.

Förutom att vi träffat barn och barnbarn idag, var vädret en höjdpunkt. Solen värmer fortfarande trots att vi är i oktober. Jag satt en stund och njöt i solskenet. Pocketboken låg i knät och jag kikade på molnen, sjön och filosoferade. 

I morse vaknade jag och upptäckte att jag plötsligt hör min egen puls i höger öra. Jag försöker att inte oroa mig, men visst är det ett märkligt sammanträffande att jag får det i samma öra som jag har haft hörselnedsättning och lösa kristaller i. Nu känns det lite likt som när man är förkyld och oerhört täppt i näsan, så man har lock i örat. Det går inte att tryckutjämna det örat. När jag var på USÖ gick det. Om jag fortfarande har samma fenomen på måndag får jag kontakta vården, suck!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar