Ikväll var Marlene snäll och följde med mig på mitt "långpass" eller det som så småningom ska föreställa långpass. Det program jag följer (ur Stora löparboken för kvinnor) innehåller två intervallpass per vecka och ett långpass. Bara det att innan man vant ben och pannben vid löpning, är inte långpassen särskilt långa. Idag fick vi ihop fem kilometer. Jag är så glad att Marlene följde med. Det går lättare när jag har sällskap. Lättare att distrahera sig och hålla modet uppe. Igår var självförtroendet i bott. Idag seglade det upp igen. Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar