När jag blir passiv under en längre period mår jag verkligen inte bra. Det märks att kroppen är gjord för rörelse. Att sitta still flera dagar är inte min grej alls. Jag blir deppig och ännu mer passiv.
Den här veckan har jag promenerat till jobbet. Jag blir längre tid i rörelse när jag går, än när jag cyklar och det är jag ute efter nu. Igår orkade jag inte gå hem, utan min man hämtade mig. Men idag orkade jag både till och från jobbet.
I morgon kan jag börja träna igen. Så skönt att få lite endorfiner igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar