Talas om något som heter Tjejhalvan? Nä, trodde väl det! Men det skulle vara praktiskt om det var en halvmil istället för mil på Tjejmilen. När jag joggar går det rätt ok fram till 5 kilometer. Sen kan flera olika saker hända. Nummer ett: helt plötsligt märker jag att jag inte joggar längre, utan går i ett behagligt tempo. Det är ju så mycket trevligare att gå! Strax innan fem kilometer får jag se en kvinna som powerwalkar framför mig. Hon har en teknik med svängande armar, så det ser ut som hon dansar fram och det går fort som sjutton. Jag kan ju inte jogga bakom en kvinna som GÅR, tänker jag och tar sats, gasar på och segar mig långsamt förbi. Jag kan ju inte jogga precis framför näsan på en kvinna som GÅR, så jag måste hålla uppe en för mig, galet snabb fart. Då har nummer två skett: jag ökar farten för snabbt och orken försvinner likt en sprucken ballong.
Nummer tre: jag börjar känna efter och då känner jag verkligen att jag har ont i min hallux valgus, att det värker på utsidan av andra foten. Bäst att sluta jogga!
Nummer fyra: vid fem kilometer tänker jag "bra jobbat, du behöver inte nödvändigtvis jogga längre just idag, det kan du göra nästa pass". Men så blir det ju inte.
Nu har jag haft ett ÅR på mig att förbereda mig och så håller jag på och förhandlar med mig själv att slippa springa mer än 5 kilometer, när det bara är några veckor kvar till loppet. Nu får jag ta fan I båten och ro i land!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar