I kväll hade jag målet fem kilometer jogg. Ovanligt nog kändes både ben och flås bra. För en gång skull hade jag lite, pyttelite driv i steget. Två kilometer gick som hejsan, trots att jag kryssade mellan vattenpölar. Tack och lov blev jag aldrig våt om fötterna, trots klaffsigt underlag! Efter tre kilometer mötte jag för andra gången en man med hund. Han ropade "bra där" och jag låtsades att han uppmuntrade mig och inte sin lilla hund.
Fyra kilometer och det kändes fortfarande bra. Märkligt hur det bara kan lossna och plötsligt kännas så bra! Mörkret sänkte sig alltmer och temperaturen sjönk. Klaffsiga ställen frös till och det blev lättare att ta sig över utan hoppande över pölar. Fem kilometer och jag började gå, trots att jag kunde ha hållt på längre. Bäst att inte ta i för mycket, med tanke på mina klena benhinnor! Klokt att öka långsamt, så kroppen hinner anpassa sig. Jag placerade mobilen på en bänk och tog ett par bilder.
Promenerade hem nöjd och glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar