Det kanske kommer som en chock för dig, att jag mer eller mindre är halvblind utan glasögon eller kontaktlinser? Det kan till och med vara överraskande för människor som känner mig väl, eftersom jag aldrig, aldrig visar mig utanför huset i glasögon. En del människor passar i glasögon, andra gör det inte. Själv tillhör jag den senare kategorin. Ända sedan jag fick glasögon i 11-års åldern, har jag vägrat att använda dem. När jag gick på bio hade jag dem i fickan tills reklaminslagen var över och ljuset släcktes. Då smög jag upp dem ur fickan och satte på mig dem. När jag var 16 år, tjatade jag till mig kontaktlinser och det har jag haft sen dess.
Men hemma, framför tv:n om kvällarna, använder jag glasögon. Familjen har skrattat åt mina gräsliga glasögon från slutet av 90-talet. Lappade och lagade av mig med säkerhetsnål och en möbeltass och med inaktuella styrkor i glasen. Så jag tog steget och köpte nya, stora, gräsliga glasögon. Den här gången satsade jag på bekvämlighet och stabilitet, när det gäller bågar. Skärpan i dem är nästan overkligt bra och i början blev jag yr i huvudet, när jag hade dem på mig. Återigen för säkert tusende gången kan jag konstatera att jag inte passar i glasögon. Men jag är glad att jag har ett par att ha hemma i mörkrets skyddade vrå, ha, ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar