Anette och jag kämpar på med joggingen. I eftermiddags joggade vi 2,3 kilometer innan vi gav oss på trappintervaller igen. De är ju avskyvärda, måste jag säga. Benen och lungorna bränner, men idag blev jag inte kräkfärdig i alla fall, alltid något. Det blev fyra omgångar och jag såg på klockan, att vi tog oss upp snabbare för varje gång. Inte undra på att de är vidriga!
Efteråt är vi höga på endorfiner och planerar glatt nästa tillfälle vi ska ses. Anette säger att vi kommer att längta till trappintervallerna så småningom. Det är vårt mål, men jag har lite svårt att tro att jag kommer till det målet. Väldigt bra att ha en person som utmanar min bekvämlighet! Bästa grejen med träningskompisar, måste jag säga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar