Varmt idag också och Marlene och jag hade en plan. Vi skulle springa favoritrundan och öka längden lite. Enklaste sättet är att springa åt ett håll och därefter vända. Då vet man hur långt det blir. Marlene var omtänksam och hade med sig en Resorb till mig. Den stoppade jag snabbt i min ena flaska. Tack och lov för vätskebältet, måste jag säga!
Redan under första kilometern började jag prata om att bada efteråt. Marlene var tveksam. Strax efter två kilometer hittade jag det perfekta badstället för oss. Här badar vi på hemvägen, sa jag. När vi var inne på tredje kilometern snubblade jag till, ramlade och fick ont i två fingrar. Vad är oddsen för att man ramlar och får ont i två fingrar?! Helt sjukt!
Vi fortsatte utan något längre stopp. Vid fyra kilometer kom vi ur skuggan och ut i värmen i ett villakvarter. Fy tusan vad asfalten reflekterar värmen! Nåja, in i skogen igen strax innan fem kilometer. När vi kommit drygt fem kilometer vände vi.
Marlene blev som en terrier som vädrade något gott (den hägrande badplatsen). Hon ökade takten så jag knappt hann med. Väl framme var hon först att kliva i vattnet. Det var så oerhört skönt och svalkande. Då har vi doppat oss för första gången i år. Dessutom blev det längdrekord: 8,43 kilometer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar