Åh, vad skönt med lite svalare väder! Äntligen kändes det skönt att springa! Marlene och jag sprang fem kilometer och babblade, så vi inte tänkte på vad vi gjorde. Jag var så trött och sliten på eftermiddagen, att jag somnade en stund.
Men under springturen rusade blodet runt i kroppen och jag kände mig plötsligt pigg och levande, en underbar känsla! När vi kom hem bjöd mannen på fredagsmys.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar